Rapportooo

Jag som precis fått in det här med att vara lite haj på att flyga var rätt nervös på Arlanda när incheckningen av kära Blasern skedde.  Det hjälpte inte så mycket att reaktionen på inchecknings tjejen suckade högt när hon såg vad jag hade med och tur var det att vi var i god tid för det var lite pyssel.

Istabbul börjar kännas som ett tredje hem numera. Gillar den flygplatsen rätt bra. Johannesburg blev det pyssligt igen. Måste erkänna att det kändes rätt kul att stå där bland alla outfitters och andra jägare som höll på med samma sak. Nu är jag liksom också med i gamet. För jag sa väl att jag hade med mig min blaser? Haha nej nu ska jag ge mig.

I väntan på att hoppa på flyget till Kimberley när jag fått grönt ljus och betalat mina 25 kilo i övervikt ( ja, Robban, jag ska vara mer försiktig med maten.. ) Så skulle Shaull eller hur man nu stavar hans namn med samma flyg. Shaul  har varit en av mina joggingpolare och så har jag hjälp hans flickvän med hennes häst rätt mkt så det var trevligt att åka med en bekant. Jag flög in till Kimberley med sjukt bra musik i öronen som gjorde att stämningen toppades till max när jag såg Sydafrika breda ut sig under det lilla propellerplanets vingar. Väl i Kimberley skulle de visa sig om Blaser tagit sig hela vägen fram den med, det visade sig även att killen som de ringt in för at göra the last check var ju ingen mindre än Wally him self som hjälpte mig att ta alla vapenlicenser! Tur för mig, slapp betala sista 400 randen och fick skjuts till Mike snäll som han är.

Jag hade förberett mig på att Mike skulle dra på med hur jag varit på semester och de rent ut sagt jobbat häcken av sig på lodgen som håller på att renoveras och ska bli klar inom 2 veckor då årets första klienter anländer. Så nu var det bara att slänga sig in i jobbet och göra sin andel. Flyttade ut morgonen därpå till Arnetsdale som det heter. Var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång med vad som behövdes. Här ute bor nu jag, Mikes mamma Zeta, Neels som är nyanställd och ska jobba som prohunter  och sedan staffen som man kallar de här  ( alla byggare, målare, mura osv. ). Den ända jag känner från gänget är Pa som jag jobbat mycket med från Imbasa. Så det var jätte kul att träffa honom igen!  Kanske blir min spårare om jag har tur.

Det var himla kul att se hur Arnetsdale har ändrats sen jag var här sist. Om jag ska vara ärlig (vilket jag förstås är)så kunde jag inte riktigt se vad Mike såg i detta ställe förut men nu, wooow vilket paradis detta håller på att bli.

Mycket jobb dock, jag har bokstavligen levt i bilen då Neels inte har körkort, så jag har skuttat upp 5 varje morgon för att åka in till Kimberley och hämta sand, cement och allt som behövs. Ganska lång väg in till Kimberley från lodgen. Jag har stressat fram och tillbaka och dubbelt så långt. Var så typiskt för här om dagen fick jag ett sånt där tal av Mike som bara han kan ge ibland. Eller rätt ofta… Om hur försiktig jag måste vara med bilarna nu för Neels hade tydligen inte checkat oljan på Vita land Cruisern som man ska göra varje morgon så hela diffen hade gått sönder vilket kostade Mike 40.000 att laga. Kul att va i Neels skor.. I alla fall så hajjar jag mycket väl vad Mike menar med att man ska ta hand om bilarna då de utsätts för tuffa vägar och hårt arbete. Kan ju ta upp till 6 månader innan de får rulla på en hyfsad väg liksom.

När jag en dag hämtat sand och var så törstig att jag höll på att dö så bestämde jag mig för att svänga in på macken ändå om jag hade rätt bråttom för att köpa något att släcka törsten med. När jag skulle sätta mig i bilen igen kommer en som ville ha pengar och skulle försöka hjälpa mig att backa ut, som de ofta gör. Jag öppnade irriterat fönstret och sa att jag inte behövde hjälp för jag är bra på att backa ( trodde jag..)  och viftade bort honom. Kollade alla speglar och det var grönt, jag backade och så kom smällen.. En liten röd jävla bil hade lyckats köra in bakom och jag som hade Mikes feta Land Cruiser mosar ju hans dörr rätt rejält. Polisen kom på en gång och jag plockades in på stationen. Min mobil bestämde sig för att det var allt för varmt för att vara vaken och la av, typiskt Iphone… Som tur var hade jag Mikes nummer i plånboken så Polisen fick ta det samtalet. Där stod jag som en fåntratt och grämde mig över min bortviftning av killen som ville hjälpa mig att backa. Och vad tusan, kunde jag inte bara hållit mig från att dricka. Jag hade ändå tur att jag fick ett par glada poliser som såg att jag var förskräckt och försökte hänga med i konversationerna som gick på snabb afrikaans. Killen jag backat in i jobbade som brandman och hela hans brandteam dök upp.

Det lustiga med denna lilla incident är att jag en engång påminns att detta inte är Sverige. Jag kom på väldans god fot med alla när jag gick lös på min knackiga afrikaans och bjöd alla brandgubbar o poliser på en cola, man kan komma rätt långt med sådana saker. Och poliserna frågade liksom om jag har körkort. Det är många som kör utan. Ännu en erfarenhet rikare och ännu ett tal från Mike. Han var mest sur för att vi hamnade efter på schemat för att byggarna inte fick sin sand i tid. Men Mike är en stjärna i sådana lägen som detta. Han har så många kontakter och ordnar o fixar så man kan nästan hamna i vad som helst och han kan fixa ur en utan problem. Tänker bara snabbt på när vår Arabiska klient Sed missade sitt plan till Jhb och det inte gick några mer plan den kvällen och han var tvungen att ta sig dit snabbt. 2 samtal och 2 timmar senare flygs han av ett privatplan Mike snabbt kunnat ringa in. Eller andra klienter från USA som missat sin connection. Nemas problemas att ordna. Sedan får jag ju såklart stå ut med att minst en gång om dagen höra hur jag fått mitt körkort i ett Corne flakes paket. Bara att gilla läget.

 

Vad det gäller min kära Blaser står den i vapenskåpet och väntar på att skjutas in! Jag längtar tills jag får trycka av första skottet. Det har helt enkelt inte funnits tid till att skjuta in det ännu då pressen med bygget är för stort. Men någon gång nästa vecka skall jag minsann ut!

 

Jag har för tillfället ingen Wifi utan skrivit det här i ett rafs då jag fått uppdraget att köra in våra jobbare till stan för att de ska handla. Så sitter på älskade Mugg & Bean med en kaffe mocca och slänger upp detta!

Wifi är på väg att installeras på lodgen så när det är klart så ska ni få se på uppdateringar! Kommer nog skriva onödigt mycket då.

Kan inte lägga upp så mkt bilder heller för internetet här är too slow. Ser ni, nu kommer de där fula engelska orden in igen. Härligt! Im back!

 

Tack för fina mail och fin support av er som uppskattar bloggen! Jag blir så glad och får sådan energi av det och blir taggad på att uppdatera massor.

 

 

Min blaser inackorderad in Africa!

Härligt att köra på riktiga vägar igen!