Igår var en skön dag för klienterna ville golfa hela dagen så Evert körde dem till Modderiver och jag stannade hemma för att skjuta Blasern. Mike fick prova också. Det är tydligen rätt delade meningar med om man ska rensa pipan efter var 5 skott eller ej. Eller ja, vissa gör de väl efter var 3 eller 10 och vissa gör det inte alls. Jag körde i alla fall var 5 i början.
Min blaser går som en klocka och kossan på mjölkpaket jag satte upp var mer än död. Känslan när skotten sitter i samma hål är skön men extra skön när jag vet att detta är mitt gevär. Mike va mycket nöjd även han. Avtryckaren är väldigt lätt så jag ska skjuta mycket för att bli van med den.
Jag är rätt taggad nu för Todd skicka sms igår om att Hoddie ville att jag skulle skjuta av en Gemsbuck åt dem. Jädrans dumt de i te vill att jag ska jaga på en söndag bara, annars skulle jag varit på g upp nu. Får hoppas jag får en lucka senare vilket är mindre trovärdigt då de är så att jag blivit tour guide. Så onsdag tar jag klienterna från Kimberley till Cape Town. Såklart via the garden rout och sådant men de kommer va en lång väg. Blir spännande. Jag som är en sådan hajjare på Sydafrikas historia liksom…Får nog börja googla lite.
Här om dagen spenderade vi hela dagen i solrosåkern lite utanför Bloemfontain för att göra samhälles tjänst. De har enorma problem med allt för stor population av rock pigeons, alltså duvor. De flyger ut från Bloemfontain centrum till solrosåkrarna och äter upp 50-70% av fröna.
Så vad vi gjorde var bara att gömma oss bland solrosorna med haglet laddat och när de kom in så gällde de att vara snabb och säker för fyyyyy satan vad snabba de var. Tydligen så har de rankats som en av de svårare duvjakter i världen ( märker hur ursäkten smyger sig in lite fint här hehe ) därav tog det ett tag för mig att först och främst bestämma mig för vem i flocken jag skulle sikta på och när jag väl gjort de var det ju allt för sent och jag sköt bakom. Men efter några timmar kom jag i det och de började singla lite duvor hos mig med. Man kan lätt smälla av över 500 skott.
I slutet kom körde jag, Al och Mike tävling. Inga regler bara inte skjuta varandra. Jag minns när jag tog jägarexamen hemma i Sverige hur jag faktiskt var rätt bra på lerduvor och försökte lura mig själv att jag var hel proffsig och att de andra inte hade en chans. Måste ha hjälpt för jag träffade faktiskt mer och mer. Jag stod tillslut som en hukad leopard och fick in svingen så sjukt bra när de kom, svingen Ragnhild! svingen! Var de som gick i huvudet på mig och jag svingade som aldrig förr. ”follow thru” är en viktig del, gör man inte det kan man hälsa hem. Såklart vann Mike men jag var fasen inte allt för långt bakom. Vi hade en helt sjukt härlig dag i alla fall och min blåa axel och svullna käke var lätt värt det. Helt lyrisk. Al som skjuter mycket gås och and i Seattle älskade det också. Nästa gång ska jag måla hela fejjan som en solros och se om jag smälter in.
Så nästa investering blir väl en Beretta silver pigeon. In My Dreams liksom. Nästa investering blir en skjutkäpp om jag skrapar ihop mina sista slantar..
Idag kommer vår kära vän Terry från Alaska! Han som jag stod med på jaktmässan i Seattle. Han besöker oss varje år för att bara ha det trevligt. Han har skjutit i princip allt. Han har till och med en garderob här med sina kläder. Hoppas på att få jaga lite pigeons med honom en dag innan jag drar ner till Cape Town. Terry är en härlig prick!