Att inte ha fönstret stängt..

Ibland händer sådant som inte får hända. Det lurar liksom i  varje hörn och trots att jag varit i Sydafrika bra länge måste jag hela tiden påminna mig om att försöka försätta mig i säkra situationer som att stänga fönster och låsa bilen om jag är på ställen där det är stökigt.

Som idag, min tur att ta jobbarna till stan igen för löning och shopping. De som jag jobbar med vet jag att jag kan lita på, det är ett bra gäng ändå om de alltid är lite glada i hatten när jag plockar upp dem efter en dag på stan. Men glad i hatten och fortfarande tycka att det är lika kul när jag säger varmkorv på afrikaans är inga problem. Kan vara riktigt underhållande att sitta i bilen med dem. Men en dag som denna fick jag mig en annan upplevelse som gjorde att jag är väldigt tacksam över de som jobbar hos just oss, för det bryr sig och gör sitt yttersta för att hjälpa till. Vi är ett team. 

Jag släppte av dem i vanlig ordning vid ena shopping centret som ligger ganska centralt och är ett mer städat shopping center, åkte till kontoret för att göra lite pappersjobb hos Mike och efter några timmar satte jag mig i bilen igen för att plocka upp dem. De brukar alltid vilja bli upplockade på ett köpcentrum lite längre bort kallat ” idian shops” och där är det mer än stökigt. Så jag styr cruisern dit och där stod de, glada i hatten och väntade med mat för en månad. När de lastar på maten sitter jag i bilen, väskan min är bredvid mig och jag har nu båda fönstren öppna för att kommunicera med dem där ute. Då, från ingen stans går jag rakt i fällan. Brandon och de andra lastar på maten där bak och en man kommer upp bredvid mig så jag vänder huvudet mot honom, plötsligt går det upp för mig vad som håller på att ske och det ända jag får ur mig är ett så högt skrik så alla hajjar till då jag skriker FUCK och jag slänger mig ut ur bilen, knuffar undan killen och ser bara hur en annan kille med kniv ska hugga min väska men blir så rädd att han bara får med sig Ipaden. Bradon som stod och räknade sina kassor med mat  reagerade blixtsnabbt och som en riktig hjälte. Är imponerad hur han kunde rädda situationen och hur snabb tänkt han var då han kom ikapp killen med kniven och med min Ipad under armen, killen drog fram kniven igen och hotade med att döda honom och Bradon ger ett gensvar med att ta handen under jackan och dra fram sin pistol ( som inte existerade ) Brandon gör en hastig rörelse som gör att den andra killen tror på honom och släpper Ipaden och springer därifrån. Där kom Brandon gåendes med min kära ipad. Nu är ju en ipad bara en sak. En sak som jag visst skulle bli ledsen över att förlora men som jag absolut inte är beroende av eller behöver. Det var bara hela situationen som blev rätt obehaglig. Att bli lurad och att veta att vissa människor är desperata och inte har någon gräns och att inte minst bli påmind att det inte bara är något man säger och tjatar om att vara försiktig. Som sagt detta var ju bara min Ipad men tänk dem som blir utsatta av alla våldtäkter, kidnappningar och mord som pågår nästan dagligen i detta land. Kriminaliteten är hög och det gäller att vara skarp och på sin vakt hela tiden. Brandon var fly förbannad och skakad över att nästan blivit knivhuggen, hans ord ekar fortfarande i huvudet på mig ( varmkorv på afrikaans.. ? ) nej, utan att han var så besviken på dessa människor som gör att svarta dras över en kam. 

När vi åkte hem så stannade jag för att tanka. Där satt jag i land cruisern med Anita och Anna plus två barn i framsätet, bak på flaket var det fullt av dem andra, jag är den enda vita i bilen. En annan bil parkerar mittemot och en äldre vit farmer ( kallad boer ) hoppar ut. Han hälsade på mig men inte på dem andra och ställde sig och stirrade blindt. Anita vet vad han tänkte, Anna vet vad han tänke. varför tillåter jag som vit att ha dem svarta i framsätet? Förstår ni hur svårt och tillbaka i tiden det är i detta land? Anita fräste till och sa högt ”Kaffers are aloud in the front seat”! ( kaffer är neger och väldigt fult att säga på afrikaans ) Jag och Anna börjar tok skratta medan farmaren blir stum och går där ifrån. Detta är inte Sverige. Detta är Sydafrika.

Utanför Anna, Brixi och Hendriks hus, vagnen är deras ” Donki cart ” som är deras bil.. 

Högljudda är bara förordet…

[wpvideo h2HbJjZR]