Fösta skottet!

Dessa tider då bockjakten i Sverige är i full gång tänker jag självklart tillbaka på min första råbock jag sköt. Det var när jag var 7 år, ute med min .222 som far min sänt iväg mig med. Jag hade spanat bock i veckovis och visste exakt var jag skulle gå. Med ryggsäcken  fylld av varm choklad och prickigkorv mackor gav jag mig ut. 

Eller inte. När jag var 7 år var jag antagligen ute på hästryggen och såg jag en jägare försökte jag nog göra allt i min väg för att skrämma iväg alla djur i skogen så de inte kunde skjuta dem. Inte mycket till jaktfamilj jag kommer från. 

Nej min första råbock sköt jag med Peter på Tullgarn. Det var inte bara min första råbock, utan även mitt första vilt. 24 augusti 2009 om jag inte minns fel. Vi hade smugit i två timmar, det var på den åkern jag många gånger galopperat runt på med Gatboy. När vi nästan gett upp för det var precis i twilight ljuset, 5 minuter till och det skulle vara för mörk står han där i skogskanten, bredsida till och Peter är snabb med att få upp skjutkäppen och jag sätter mig på knä och har ena skjutbenet som stöd. Mitt hjärta bultade som aldrig förr. Konstig känsla. Jag tryckte av och det ända jag såg var att bocken hoppade högt. Sen såg jag inget mer. Går inte att beskriva den känslan som for igenom mig men jag minns att jag fort blev orolig för om jag skadeskjutit och de 100 meter vi hade fram till bocken var långa. Peter hade sten koll på läget och frågade glatt hur det kändes, tror inte ens jag svarade för jag var så spänd ( och på den tiden var jag rätt få- ordig också .. Sparvuggla var ju mitt nickname, skulle vart sparvmus. Liten som en sparv och tyst som en mus ) När vi kom fram låg han där, min fina bock. Med ett perfekt skott där det skulle sitta. Jag var chockad, hade jag verkligen skjutit? Detta var början på något större än jag någonsin kunnat ana och det som tagit mig hit. Jag har allt att skylla på herr Peter. 

Att komma hem till mamma och pappa och försöka förklara varför jag var så uppspelt och vilken stor deal det var att jag skjutit mitt första vilt och inte vilket vilt som helt, en råbock, var inte helt lätt. Är man inte jägare så förstår man inte. 

Kort därefter sköt jag mitt första vildsvin, sedan var det kronhind och dovhjort med historier bakom som är helt otroliga, minnen som jag alltid kommer bära varmt om hjärtat. Jag kan bara ta av hatten för det tålamod Peter haft med mig och finner inga ord på hur tacksam jag är. Lärt mig av den bästa. Så är det bara. 

Prassel jackan på, Karlssons keps och mammas gå på tur aldrig sur byxor.