Today’s

Vi var ju inte bara sådär sjukt högljudda utan Neels var för ouppmärksam och jag hade säkert sprutat 20 ton med tjej parfym  ( nej det hade jag inte.. ) som skrek åt alla djur att hålla sig på mils avstånd från den lilla bowblinden jag, Neels och Mike satt i tillsammans med vår klient.

Om jag ändrade position och råkade skrapa till sittunderlaget lite så det liksom gav ifrån sig ett litet ljud fick jag en blick som sa mer än tusen ord. Även om mitt sittunderlagljud var hälften av vad Mike gav ifrån sig när han smaskade på sina karameller..

Jag och Neels satt i högvakt position och försökte inte att svälja för högt. Vi blev förhörda på alla djur som kom in – längd, kön, ålder och latinska namnet. Hett blev det när Neels inte kunde de latinska namnen på träden ( som jag förövning kan i sömnen )

Mike är en person som verkligen kan naturen, djuren och ekologi i den allra högsta grad så man lär sig av den bästa men man får ha det älskade Madagaskar mottot i bakhuvudet hela tiden ( smile and wave )

Klienten hade i tre år försökt skjuta en Eland och inte lyckats. När vi efter timmars högvakt ställning och så lite sittunderlagsljud som möjligt såg att en grupp på fyra Eland tjurar kom in mot vattenhålet smög vi ut och satte vår klient i position. Han sköt den äldsta Herren i gruppen, den gigantiska antilopen täcknade på broken shoulder då skottet sattes precis där det skulle. Det ända man vill på Eland, break the bone för de där jättarna kan springa långt med ett skott som är lite för högt eller lågt. D menar jag springa långt. Sa jag långt? Långt.
Elanden föll 50 meter bort. Jag stod för fotografiet där jag också för övrigt gjorde miljoner fel ( även om jag fick 98% på fotona på professional hunter testen ) Madafuckinggaskar var det va?

Det tar mer än fyra man att lyfta upp en 800 kilos Eland på land cruisern kan jag tala om. Fyra man och 1 Ragnhild är precis vad som behövs. För upp fick vi honom efter mycket om och men. Pa och Neels som är lägst i rang fick i uppgift att ta undan magsäcken och det tänkte jag vara så snäll och hjälpa till med. Jag hörde inte Pas varning förrän det var försent. Hela mitt ben var täckt av den söta lukten och sörjan, tuggat gräs blandat med syror. Jag var dränkt. Totalt dränkt and full of shit som Pa ropade ut mellan skratten. Mike och de andra ville inte ha med mig i bowblinden efter det så jag fick köra hem Elanden till campen och stå i slaktrummet där jag just då hörde hemma. Kunde se att Neels njöt av att inte bli hackad på för en gång skull.

Jag blev inkallad senare då de skjutit en Gemsbuck men de hittade den inte. Så resten av eftermiddagen spenderades på alla fyra letandes efter blod som tydde på ett för högt skott. Han hade skjutit med sin pilbåge denna gång. Tyvärr hittade vi inte gemsbucken som vi fortsatt att leta efter hela morgonen men igen lycka. En stor blodppöl var det ända. Hatar denna del av mitt jobb mer än allt annat. Skadeskjutna djur som inte hittas.
Suttit i bowblinden hela eftermiddagen nu också, jag och Neels och vet ni? Jag har kunnat göra sjukt mycket sittunderlagsljud och vi har haft massor med djur inne som inte brytt sig ett dugg. Jag kunde till och med äta ett äpple ( svårt att äta äpple utan att smaska) Det ni!
Den där magsyre doften som jag försökt duscha av tiotusen gånger om befinner sig fortfarande på mitt ben. En lukt som inte gärna vill gå bort. Antar att svin ska lukta..