Ja, Red solo cup är precis den låten som finns i mitt huvud nu. En riktigt idiotisk låt som på något vis ändå lyckats gilda in på min spotify lista och spelas lite då och då bara för att påminna om hur dum den där. Red solo cup isn’t just a cup, its a friend! Mycket viktigt! ( har umgåtts med allt för många amerikanare! )

Jag håller på att förbereda mig som sjutton för att fara hem till ett vinterland i morgon. woaaa! Har varit övertaggad rätt länge nu. Nu är det även klart att den 21 januari far jag till USA för 3 veckors marknadsförings resa!!! Jag ska få vara med på alla stora jakt shower med Mike och Rob. Bland annat Reno showen och den i Seattle. Hur kul är inte det då?! Ena mässan är en 10 dagars mässa och där skall jag representera Hunt The Sun själv med gänget från Best Of The West tv killarna då Mike och Rob flyger runt på andra ställen. Jag fattar inte att jag får dessa möjligheterna. Helt otroligt. En vecka skall garanterat spenderas i NYC. Sedan flyger jag till Sverige igen för att senare återvända hem ( SA ) när jakt säsongen drar igång igen. Det känns mer och mer som mitt hem. Mitt liv. Eller det är ju det. Sverige är också mitt hem. Inte illa att ha två va.

Det är lite typiskt att jag åker nu då jag skulle behöva åka med Mike till Namibia nästa vecka för att checka våra nya marker och lodge där. Jag kan inte hinna med allt. Så är det bara som gamle Gregor sa. Jag och Mike hade intervju med en ny grabb som vill komma och vara med i vårt team. Niels är hans namn. En riktig Boer med den två tonade skjortan och gilbert shorts. Han var otroligt trevlig och kommer nog passa utmärkt på farmen. Så han får en fin start med att ta min plats till Namibia. 

Jag lyckades kracha Natalies bil igår också.. Tur för mig att försäkringen täcker, mindre tur att de måste vänta till januari innan de får den fixad. Och jag bara sticker i morgon. Känns ju inte bra alls.. jag var såååå nära på att skjuta mig själv. Förra året innan jag drog backade jag på ena av deras stora krukor som gick i tusen bitar. Jag lyckades köpa en ny innan jag for till Sverige i alla fall. Så kom jag tillbaka och får se att den nya krukan var helt kras den med. Jag frågade Natalie vad som hänt med krukan. Hon brast ut i ett stort skratt och pekade på Mike. Han hade tumlat över krukan själv. Vet inte hur han lyckats men det gjorde han. Så jag åkte och köpte fiberglas för  att ordna den , afrika händig som jag blivit. Interna skämtet i huset är ” mind the pot” Men i alla fall så är jag kanske inte sådär jätte poppis i huset just nu. En bil är ju lite värre en kruka liksom. Kayligh fyllde 7 år idag och blev super firad. När vi var ute och åt så träffade jag Wally som är killen jag gjorde proven med för att få vapen licens. Han sa att han hade försökt få tag i mig då de kanske hade en lösning med mitt Sydafrikanska ID nummer som jag måste ha för allt skall vara lagligt. Så goda nyheter, håller tummarna att vi fått till något tills jag återvänder. För då ska jag jaga!!! Inget snack om saken.

I dag ska jag spendera dagen med att säga adjö till mina kära vänner på ridklubben och lite andra ställen. I morgon har jag råkat skriva upp mig för ett halv maraton så upp tidigt för att springa det, sen hoppa på flyget till Johannesburg där jag har ett möte med Shaun för att diskutera lite jobb, ska bli spännande och se vad det kan vara! Sedan hoppa på flyget till Istanbul på kvällskvisten för att möta upp tre turkar som eventuellt skall komma över och jaga ( skoja.. mellan landar bara lite.. försökte låta lite väl busy där va hehe, humorn är på topp ) 

i morse vaknade jag förresten med sådant där flyg skydd man har när man sover för att det ska bli mörkt. Jag har inte en blekaste aning om var jag hittade den eller hur den hamnade på mitt huvud.. måste ha gått i sömnen på något vis. Lite panik jag fick av att ha något för ögonen. månen var dock väldigt stark och har blivit så känslig för ljus på sista tiden.

Har fått reda på att Best of the West gänget ska ha två skjutskolor med oss i juli!! Riktigt kul!! Det innebär att två stora gäng från USA kommer över och lär sig mer om long range shooting. Spännande spännande. 

Kommer precis hem från Kimberley Equestrian Club. Har ridit lite hästar. Gus hade stått i 2 veckor så hade en fight med bockningar och jag vet inte vad men han blev fin sen. Jag kommer dock inte kunna gå  i morgon och jag som ska upp 5.00 och springa 21 km.. veeery nice. Får se hur långt jag kommer. Vart bjuden på två savannor innan jag for hem igen. Jag som knapt druckit sen prohunter kursen .. savanna dry. ” dry.. but you can drink it” som jag sagt på repeat nu. De är underbart goda men tjongar som champagne i huvudet. 

Jaja, lite ointressanta saker jag har att säga nu—Uppdaterar mer sen. 

Cio ! 

Slänger med lite bilder bha för att.. 

Fick med mig Megans favorit teddy förra gången jag flög hem. Han fick eget säte i flyget o allt. 

Standard mat future life ,pineapple och kaffe alla Ragnhild Kaffe på favvo hänget Mugg & Bean Så här stora ikea påsar hade jag under ögonen när jag äntligen landat i JHB efter en låååång onice flygresa¨

Best of the west crw! 

Nu är det framtidsplanering som gäller. Det här med framtiden är alltid lika spännande och läskigt! Jag älskar och hatar det. Ibland lever jag för mycket i framtiden och för lite i nuet och sedan vise versa. Det är en hårfin balans som måste finnas. 

Det har varit många som dragit i mig på sista tiden. Jag kan jobba där, eller hänga med dit, jobba i Tanzania eller Moz.. det har fått mig lite ur balans. Vad vill jag egentligen. Nu har jag prohunter licensen men det är ju bara början. Det är nu jag kan vara på riktigt. Det är lååååång väg innan jag ens kan säga att jag är professional. Har varit så mycket tänkande på vad jag faktisk vill. Jag vet vad jag vill i framtiden. Det är absolut att jaga i det öppna – Tanzania eller Zim. Fy sjutton. Det går inte en dag utan att jag tänker på resan jag fick vara med om i Zim. Det var riktigt kul att möta Shaun på Prohunter kursen som åter livade minnen då han växt upp i området vi jagade och visste precis vad jag snackade om. Hur häftigt det är med elefanterna där. Jag vill jaga tuskless elephant cow. Han sa att det var det värsta en prohunter visste. När det kom klienter som ville jaga det. I och med att det är de farligaste djuret att jaga. De  kommer bli en så kallad ” charge” oavsett om du gjort de upprörda eller ej, spelar ingen roll- de kommer komma efter dig!

Att ta mig från Sydafrika och uppöver Afrika är något jag vet att jag kommer göra. Kanske jag jobbar med Mike och Hunt The Sun eller kanske jag går på egen hand. Vem vet

Just nu kommer jag plantera mina rötter i Sydafrika för några år. Få erfarenhet och jobba vidare därifrån. Ser ut som Mike och Hunt the Sun kommer etablera sig i Moz, Namibia och Zambia so far. Kul!! Sen är det ju så att planer alltid förändras. Som nu.. vi skulle på möte med några som hade jakt marker i Botswana. Men nu har regeringen sagt att de kommer stänga av all jakt.  Bakom beslutet ligger insikten att antalet vilda djur i Botswana minskar i en alarmerande takt, och att ett färre antal vilda djur – främst elefanter – riskerar att ha en negativ påverkan på landets turistinkomster. Alltså vill de stänga jakten till fotosafaris fördelar. Hur vidare detta kommer påverka landet är ganska klart. Populationen av djur kommer minska än mer och Wildelife i Botswana kommer vara ett minne blott. Poaching ( tjuvjakt ) och fält bränder är stora resultat av att djuren minskar, varför förbjuder man inte det då? 

Nu är det så här att bor man som lokalbefolkningen gör i en liten by har de vilda djuren inget annat värde än kött. De behöver kött för att överleva. Skulle jag bott som de gjorde skulle jag också vara en tjuvjägare. Inget snack om saken. Tjuvjakten är något vi inte kan göra mycket åt. 

Har man fotosafari täcker man bara små områden då turister inte orkar sitta i en bil mer än 3 timmar. De andra områdena blir utelämnade och tjuvjakten kommer därmed öka makabert. För att inte tala om att betarna på elefanter har blivit en stor grej igen så elefant populationen kommer även den gå rakt ner i träsket. Det har alltså varit jägarna som täckt stora områden och därmed haft koll på tjuvjakten. Jag menar bara min lilla resa i Zim såg jag hur mycket Scott och hans spårare hade koll på ett så enormt område. Vi gick ju och plockade snaror i timtals och täckte ett enormt område. Säger man istället att fine, vi sätter upp kvoter på elefanter och jägare får komma och skjuta och sedan säger till lokal befolkningen att de får 1000 dollar för varje elefant skulle vi nog finna många lokala gå och leta efter elefanter istället för att tjuv jaga dem. Problemet med deras ”tusks” är ju förstås svår då det oftast handlar om högt uppsatta människor som jagar dem då det handlar om pengar och inte kött. Same shit som vår stackars noshörning.

Det är som sagt regeringen som tagit detta beslut. Det skall icke vara osagt att presidenten himself har en stor business inom fotosafari, vilket förstås kommer gagna honom. Vad gör han när det inte finns några vilda djur att ta kort på. Ingen som vet, inget som vet. Africa ooh Africa

Nu till en liten incident som hände här om dagen.

När vi inte jagar börjar jag alltid morgonen med en springtur. Är jag i Kimberley springer jag oftast som oftast med Natalie, hon sätter ett bra tempo som gör att jag orkar längre då jag har en tendens till att hets springa när jag springer själv vilket alltid leder till skador i slut ändan anyway och en sur Mike som säger att jag inte vet min gräns och att jag kommer vara en värdelös prohunter om jag håller på sådär. Samma story varje gång. 

Jag hade inte hunnit springa på morgonen med Natalie för jag var tvungen att hämta kompost som skulle till vår nya lodge här om dagen .. håller på att fixa trädgården där. Kommer bli sååå bra! Är jag inte inte ute och jagar så komposterar jag i trädgårdar.. eller?  I alla fall så satte jag på mina spring skor och kläder när solen var på väg att gå ner för en slow 5 kilometers runda. Jag började i ett bra Natalie tempo tills jag kom 1,5 kilometer in på rundan. Då swishar två killar förbi och jag hinner bara läsa Two Oceans ultra maraton på deras ryggar. Glöm och dröm att de ska få swisha förbi på det där viset tänkte jag och ökade. Jag kände hur järn smaken sipprade fram. De märkte att jag  kommit upp i hälarna på dem igen och vände sig om med ett flin. ” Vill du springa med oss?” Vadå vill tänkte jag. Klart som fan jag inte vill det men ni ger mig ju inget val. Jag försökte se så lite ansträngd ut som möjligt och gav säkert världens fulaste flin med dregel i mungipan. ” Kan jag väl göra ” Ett pyttsan liksom, lite för stolt för mitt eget bästa. Efter 8 kilometer i ett tempo som man inte kan kalla att jogga och min hjärna som hade inre krig där jag ena sekunden tänker ” STANNA FÖR I HELVETE” och andra ” SPRING DITT FETTO ” tills jag helt enkelt inte pallade mer. Jag sa till mina kära maraton sprintare att jag var tvungen att avbryta för att ta vägen hem innan de blev mörkt ( vette sjutton hur jag ens orkade kvästa mig ur det ) och de sa att jag borde springa med dem och deras spring klubb varje onsdag. Joo tjena. I alla fall hade jag ca 3 kilometer hem så jag sänkte långsamt tempot så som Sölve så fint förklarat en gång i tiden. När jag tillslut började gå så kom känslan av att behöva kissa. Och det var fort. Jag hade inget val annat än att sätta mig mitt i den fart fyllda gatan och kissa. Det var antigen det eller kissa på mig. Tror ni folk stirrade eller. En vit blond tjej kissandes mitt i gatan. Årets snackis. Jag kom in i huset och fick förklara till Mike och Natalie varför jag såg sprängd ut. Nämnde dock inte att jag nästan kissat på mig. Mike sa bara att man kan bota folk mot nästan allt.. förutom dumhet. Dagen efter skulle jag gå och handla med Natalie och kidsen. Så hör jag några ropa ” Hey! Isn’t that the peeing lady ? ” Tror ni jag vart utfrågad eller.. va? jag ? kissat? Det skulle jag väl aaaaldrig göra. Peeing lady.. nästa nick name. Vad säger man? kärt barn har många namn. 

Nu är det knapt en vecka tills jag sätter min fot i ett kallt Sverige ( enligt facebook ) !!! Det ska bli sååååå kul att se mina älskade vänner och familj igen! Jag ska jobba arslet av mig så jag kan åka tillbaka hit och köpa en jakt bil. Min egna jakt bil.

Läste i min bok som jag hade skrivit lite notisar i början. Där stod det ” Undrar vad jag gör om ett halvår?” Undrar hur framtiden ser ut” Jag är nöjd med allt jag lyckats gjort, ett halvår här händer det mycket på. Till och med klarat prohunter grejen. Nu ska jag få till mitt arbetstillstånd sen får vi se hur framtiden tar mig. Bara sitt still i båten som pappa alltid säger när jag ringer och är despo för något. Sitt still i båten. 

Robs plan vi åkte med ända från Kimberley till Zimbabwe! Mådde lagom illa.

En av de hundratals elefant skallar vi såg från all tjuvjakt..

Laddade gevär utan säkring.. i fall att en elefante, lejon, buffel eller annat skulle hoppa över oss.

Områdena är enooooorma

Dessa Land Cruisers är fantastiska. Inte ofta däcken till den här kör på en vanlig väg. Här gör man en väg.

Inte okej.

Nu ska jag ta min kopp kaffe och försöka få en kvot på vad trådlöst nätvärk kostar till nya lodgen.

Första klienterna från USA. Min första upplevelse med amerikanare. Det var Matt och Dean. Matt hade varit här ett år tidigare och jagat och nu tagit med sig Dean. De skulle dessutom jaga med pilbåge vilket jag aldrig sett eller varit med om förut. Jag var väldigt frågvis och fick inblick i en helt ny jakt form. Dean är ägare av fet pilbågs affär i staterna så han kunde ju ungefär allt och hade med sig nyaste bågen och de värsta pilarna ( i och för sig har typ alla amerikanare de nyaste, fetaste och största prylar man kan tänka sig, kan se ut som riktiga julgranar ibland )  hur som så vart jag introducerad till bowblindsen som bland annat Leon byggt för ett par år sedan. Hans standard skämt till turisterna när de åker förbi blindsen ( som ser ut som en pytte källare )  är – ” guys, this is my home ” . Alla blir lika paffa och förskräckta över hur de svarta bor tills han inte kan hålla sig längre och börjar tok skratta.

Jag, Evert och Matt skulle vara teamet under veckan de var här. Dean jagade med Granti. Jag minns att en kväll då jag redan börjat plugga för att lära mig allt och stött på ordet MOA och Clicks , satte sig Mike och gav mig en snabb förklaring till hur det funkade. Matt lyssnade även han. Mike gav mig en fråga som han ville ha svar på dagen efter för att se om jag hajjat. ( Vilket jag verkligen inte gjorde ) och det var nått i stilen med hur många clicks behövs det på 200 meter eller så. Natten blev till morgon och vi var ute i god tid med solens uppgång för att krypa ner i det lilla kalla källarliknande huset. Ibland sitter man i timmar utan att ha någon som helst rörelse eller action. Det är då tålamodet tas fram. Jag kan ha svårt att sitta still såpass länge och tar mer än gärna fram en luftgitarr, börjar nynna lite störande eller får en plötslig lust att göra något som låter sjukt högt ( lägga en feeet brakare! ) . Typ ta ett äpple och tugga sådär irriterande högt. Det är nog mest för att jag inte får höras som jag vill höras men det är mitt problem. I alla fall så hade jag slagit knut på mig själv och suttit still mer än länge. Matt och jag satt och diskuterad MOA och försökte banka in det i mitt huvud medan Evert tagit över spejandet. Några små grisar kom in. Guinnifowls sprätte runt men inte så mycket mer. När man befinner sig i ett litet utrymme som en blind, eller det här gäller nog alltid när man har klienter så bondar man med dem. Jag menar man umgås ju typ nästan 24/7 under en kort period så vare sig man vill eller inte så uppstår en vänskap som man inte finner någon annan stans. Jag satt och diskuterade detta med Evert här om dagen. Bandet mellan klient och Professional hunter. 

Där satt vi i alla fall ett bra tag utan för mycket som pågick tills Evert plötsligt gör klar tecken till Matt. En stor Letchwe hade kommit in och skulle snart befinna sig inom range. Matt som inte kunde hålla sig tog bågen och ställde sig i position. Jag hade uppdraget att vara kamera man. Det är fortfarande en av Mikes absoluta favorit historier ( han berättade den senast förra veckan till några.. igen.. ) när Mike och Rob var på buffel jakt i Zimbabwe och hade med sig den där idioten till kameraman som inte ens fick med the ones in a life time händelse – en arg elefantko charge – hon kom för oss och var sååå nära på att vi fick skjuta i försvar.. fick vi med de på film? nää. Ragnar rök höll på att pissa på sig istället.

Tillbaka till Letchwe och Matt! Matt släppte realesen och iväg for pilen! Nu är det så att när man ger signalen från hjärnan till handen att den ska släppa så kan djuret hinna röra sig och då är man körd. Detta hände i en liten skala och fick alltså pilen att penetrera in lite för långt bak. Men blodet tydde på lungträff ändå. En letchwe är ett otroligt tufft djur och viker sig inte för  mycket. Det här var en riktig kämpe. Djuren kan även springa upp till 80 yard innan de faller även  med en bra träff så det ingår nästan alltid ” tracking” i Bowhunting.

Evert sa att vi skulle ge honom en 20 minuter innan vi fortsatte spårandet för att inte pusha honom. Man har även alltid med sig en back up gun men i detta fall kunde Matt avsluta det med en till pil. Precis innan hade Matt förklarat till mig hur  otroligt vassa bladet var på pilarna och att man fick passa sig för att inte skära upp sig själv på dem.

Vi började vårt smygande. Evert först, sedan Matt och sist jag. Jag hade kameran i högsta hugg plus att jag höll i Matts Back up pilar. Vi kröp på alla fyra och följde de starka blodspåren som formades i sanden. Jag var upptagen med att smyga så tyst som möjligt så att vara försiktig med vassa blad fanns inte i tanken. Det var först när jag vände blicken bakåt och tänkte att blodspåren såg så otroligt färska ut som jag såg min hand. Men tid för smärta fanns ej för framför oss en 40 meter stod vår Letchwe under ett träd ovetandes över att vi fanns bakom. Vi smög oss en 10 meter till och därifrån kunde Matt ställa sig upp och skicka iväg en ny pil. Man kanske inte kan säga skicka iväg.. trycka iväg? Skjuta iväg.. de låter fel på något vis men antar att det är skjuta och inte skicka eller trycka haha. I alla fall- Pilen tog var den skulle och Letchwen var nere ( han måste ha tryckt iväg pilen 😉 ! ) ! Jag hade fått med allt på film till och med!

Så bra att man ser hur pilen viner från bågen till djuret i en våg rörelse. Proffsigt värre! Ajjemen!

Lärde mig mycket av Matt och Dean och ser såååå mycket fram emot när de kommer i november 2013! Då kan jag guida dem by my self till och med, hur coolt är inte de råå!!? 

Nu måste jag bara sparka mig själv i arslet och träna med min pilbåge tills de kommer! Har en rosa PSE camo bow som Matt skickade över.  Rosa pilar till och med ! Evert fick också en pilbåge och han har redan varit ute och jagat med den.. Med pilbåge måste man i princip skjuta varje dag. Efter min visit i Sverige ska jag bannemej ta tag i min pilbåge och skicka iväg massa pilar! nej man skickar inte iväg dem man SKJUTER! ska de va så jävla svårt! 

Det ligger garanterat en förbannelse över mig när det kommer till däck. Leon behövde skjuts till Douglas från Imbasa här om dagen. Det tar ca en timme till Douglas och man färdas som nästan alltid på grus väg. Leon håller på att ta körkort men är inte riktigt där än. Han ska inte få cred för hans planering för det är alltid i sista sekunden grejer. Han kom klockan 8 på kvällen och frågade om inte jag kunde skjutsa honom då han skulle lämna en frys till hans familj där borta och han hade fått lov att Mike att ta land cruisern, det kunde absolut inte vänta tills morgondagen. Så vi satte oss i bilen och runt 9 var vi framme. Jag fick följa med Leon in i den svarta byn som osade av rök. Leon kollade på mig och sa med ett flin ” som vit ensam här slutar du som kattmat” Kändes ju sjukt skönt att veta. Leon hade byggt upp ett ”shant” alltså ett litet hus av plåt där hans fru Anita, hans 2 döttrar som hade barn, farmor, Lasaress ( son ) och en vän till dem trängdes i . Det var riktigt trångt och så simpelt det bara kan bli. Jag fick bara ur mig ” I like your house ” och fick sticka in huvudet och se hur de lagade mat och sov. Typ två rum. Det som är rätt fascinerande är att allt är kliniskt rent, de är sjukt glada och stämningen runt om är alltid på topp – ständig musik dunkandes i bakgrunden. Leon dumpade av frysen och vi kunde börja köra hem. När vi kommit ca halvvägs får jag den där känslan. Jag stannar bilen och hoppar ut. Punka. Jag hade sagt till Leon att han fick checka bilen innan vi åkte. Hade vi några verktyg.. nej. Så där stod vi  på grusvägen som typ ingen åker på under en stjärnklar himmel mitt i natten. Leon satte på en sjukt irriterande låt men kunde ju inte annat än gilla läget. Stuck in Africa again. Jag klättrade upp på taket på bilen och la mig för att stirra upp i oändligheten. Efter ett par timmar kom Leons vän körandes från Douglas för att ge oss rätta verktygen. Att kalla på Mike på radion skulle ju aldrig falla oss in. Vi bytte snabbt däcket och anlände senare på Imbasa runt 2 tiden. Lagom segt att gå upp klockan 4 för att säga hejsvejs till Klienterna som åkte. 

Nu befinner jag mig hos Mike och das familyyy och ska snart iväg på en lunchdate med Tanya. Har cravings på kycklingsallad så blir väl en sådan på favorit hänget Mugg & Bean  

Later on! 

Red Letchwe

RW- 26- SCI -58. Tror aldrig jag kommer glömma dessa nummer.

Matts och min kluris!

Vassa pilar! Passa sig !

Dorothea med min pink bow

Jag och Sölve posar fint, lite rambo sådär.

Sprang 10 km på bra tid i morse! Sjukt skönt!