Dagen i polishuset..

Är inte jag en äkta så kallad ” local ” när jag får i uppgift att åka till polisstationen för att hämta papperna för förnyande av vapenlicenser för Mike och detta sker ( spelar upp hela akten—- trummvirvel pampampam här kommer den! )
Jag får noga instruktioner om var jag ska köra då stationen ligger på andra sidan av stan. Den dåliga sidan så att säga. Så att låsa bilen 78miljoner gånger om är nödvändigt. Lite sarkastiskt då den feta polisstationen faktiskt ligger där. I alla fall så får jag en instruktion som var halvluddig då jag skulle svänga höger i det rödljuset men vänster i nästa och efter att ha fått en förklaring på 10 rödljus ( som förövning heter robot här, snacka om att jag var förvirrad i början när de sa ”turn left at the Robot” och jag spejade efter en robot- alltså en sån där hjärnmänniska.. Ibland kommer min hårfärg fram sådär extra mycket ) så jag säger bara tummen upp och slänger mig i bilen, drar på glajjorna och rullar ut. Inte en aning om var jag ska men kör på känslan och väljer hållet mot Johannesburg. Känslan var med mig och jag kör förbi polishuset och känner hoppet stiga inom mig. Jag har varit här förut men det var länge sedan.

Mike hade förklarat att jag skulle gå till disken och fråga efter Chris, ingen annan men när jag går mot disken är det en kö på typ 100 som står och trängs. Jag tar på mig glajjorna igen, rätar upp mig så jag såg lite kaxig ut och tränger mig förbi hela kön och smiter in genom en dörr som ledde till en lång korridor. Poliser går runt och tittar lite konstigt på mig men jag går självsäkert genom korridoren, under brillorna spejar jag som en dåre efter en dörr där de stod firearm någonting och vips, framför mig var där min dörr som jag smäller upp. Ett gäng förvånade poliser tittar upp och jag får lov att ta av mig brillorna och börja förklara hur i hela fridens namn jag hamnat där helt själv.
På knackig afrikaans maler jag på om att jag sökte Chris. Jag visste som tur var hur han såg ut och fick en skymt av en som såg någorlunda ut som att de skulle kunna vara min Chris så jag ropar CHRIS!!!! Tur igen, Chris kom med ett brett leende och de andra poliserna suckade för de skulle gärna ha velat sätta sin makt i action och slänga ut mig. Han skrattade högt över att jag kunnat smyga in på deras huvudkontor precis som jag gjort. De är inte bara i bushen jag lärt mig smyga liksom.
Fick alla papper och blev följd ut till bilen. Pricken över var ju att jag hittade tillbaka till Mikes hus fast en genväg.
Så jag var inte lite ivrig med att storma in på kontoret med papperna och förklara hur bra jag börjar fatta det här landet men krossas rätt hårt då Mike var mr grumpy just då och min historia inte var mycket till världen för någon annan än mig. Men vad fan gör det? Sånna här små grejer gör mycket för självförtroendet och ser man ett roadblock, ja då gör man något åt det istället för att stå och glo som en annan apa.
Typ ” JAG SKA SNACKA MED DR VORSTER” historia.
Annars då, jo jag är tillbaka i sadeln just nu. Tränade hela 5 hästar idag varav en av dem hoppade jag 120 på! Woaaaa vad kul de var. Har inte hoppat på länge. Sen sprang jag 8 kilometer så är lagom seg nu till kvälls.
Så it is a LEKKER SLAP för min del.