Igår klev jag upp tidigt för att gå ut med bössan en sväng i skogen runt här på Skilleby där mamma och pappa bor.

Skogen jag vuxit upp i fast från hästryggen. Minns så väl när jag och Dorothea red runt där på den pensionerade galopp hästen som vi kallade Bosse Högberg ( baken på honom var mycket högre än framdelen. Skräcken för dressyr ryttare. ) Och då vi visste att det fanns jägare runt om där visslade vi så högt vi bara kunde under jaktsäsongen så de skulle höra oss och att vi till och med kanske skulle lyckades med att skrämma bort de stackars djuren som de ville skjuta. 

Nu satt jag där själv, jag hade spanat in två rådjur och skulle smyga runt så jag kom in på skjutavstånd. Körde min african style och smög på alla fyra. När jag kommit in så när att jag visste att jag hade dem precis framför mig på åkern en 10-15 meter bort så lade jag mig lugnt för att vänta in att de skulle äta sig ut på den lite mer öppna delen och att jag där kunde få min chans. Jag kände att jag hade allt under kontroll och att jag var sjukt glad över att jag tagit det lugnt då jag tenderar till att gå för snabbt eller inte kunna sitta still så vidare värst länge. jag vill gärna ändra planen 10 gånger och det är ju receptet för att misslyckas. 

När jag såg att Geten kom ut visste jag att bocken snart skulle komma och gjorde mig beredd. Men plötsligt ryckte både jag och rådjuren till. Ett gäng ungar hade surrat sig in en bit bakom mig och var sådär irriterande och högljudda som bara ungjävlar kan vara. Tänk hur irriterande jag och Dorothea måste ha varit när vi sjöng och visslade så hela skogen mullrade när vi red för att vara säkra på att alla jägare inte fick skjuta något. Ändå om jag ville skrika ” HÅLL KÄFTEN DÅ FÖR HELVETE ” och hädanefter bli kallad skogkärringen eller något av alla barn i trakten var det bara att häva ur sig ett tjäääääna grabbar, kul att ni är ute o skogen och hänger.. typ. 

Det är ju viktigt det, att måla upp en bra bild som jägare som redan från början har fått en negativ form då vi faktiskt skjuter och dödar. Att gå och vara en bitter jägare är som att gå och vara en bitter polis. Inget bra. Så att mitt ”HÅLL KÄFTEN FÖR HELVETE” blev ett ” Nämen Tjäääääna! ” Tycker jag att jag gjorde bra. En för laget liksom. 

Ska kanske hoppa i jaktbyxan ( som jag bor i nuförtiden ) för att gå ut lite på eftermiddagen och speja på MIN bock! 

Sen blir det Norrköping i kväll! Woooho! 

Ni ska få en bild på nya köket mamma och papp har fått! Läckert! 

Idag har varit en sådan där dag som man bara vill gå och dra en påse skit över huvudet och försvinna för omvärlden. Ingen kraft eller motivation till någonting. Jag har gått och varit en riktigt bitter tönt. 

Det är först nu på kvällen jag peppade till rejält. Jag hade nämligen ett fint samtal med Mikael Westerdahl som är jaktledare för markerna runt mamma och pappas hus och fick grönt ljus för att gå ut och pyrcha lite i morgon bitti. Då blir man glad. Behöver få lite frisk luft i jaktlig anda känner jag.

Sedan ska jag ut och prya på måndag! Ja, ni hörde rätt! Jag ska till ingen mindre än Jocke i Norrköping på söndag för att få lära mig lite om saker och ting på vapenbolaget! Då blir jag sjukt pigg! Fy fan vad kul! 

Måndagen som spenderats i skogen är alltid en bra måndag och fin start på veckan. Att få sitta på ett svin kallt hygge och näst intill frysa ihjäl innan det blir ljust hör bara till. Jag fick hänga med Juhani på nya riktigt fina marker i Uppsala där vi spenderade hela dagen på jakt efter älgen. Tre älgar visade sig men ingen fick någon chans på dem. God vildsvinsgryta till lunch för att sedan frysa väldigt mycket mer innan det blev mörkt. 

Det var flera gånger jag ryckte till av mitt eget snark och hutter ( och lite dregel såklart.. vad annars? ) Sömnen kom liksom ifatt ibland då vi åkt mitt i natten så nu är jag precis sådär härligt trött efter en kanon dag ute ändå om det inte blev någon älg. 

Så spännande att få vara i den svenska skogen och se de svenska viltet. 

Nu ska jag total däcka för i morgon ska jag upp och jobba! 

Nej nu vart det sådär sjukt länge sedan jag skrev här.. driekt obra. 

Jag har ju varit hemma hos mamma och pappa i Sverige nu de senaste veckorna så jag har väl kanske inte sådana där spännande afrikahistorier eller äventyr att komma med nu utan mer den typ ” jag går upp. jag gör kaffe. Pappa vill ha kaffe. Mamma åker till Nyköping. Jag har ingen bil. Jag klagar på att jag inte har en bil. Jag får ingen bil för det. Jag glömmer kaffet till pappa. Pappa blir sur. Jag har fortfarande ingen bil”  och så fortsätter det.. 

Kanske inte riktigt så men ni fattar. 

Sjukt kul att få se mina fina vänner igen, äta lite tacos och snacka skit. 

Inte minst besöka familjen Jidesjö och deras——- här kommer den – KYLSKÅP! Klassikern. Jag och Jullan har haft lite catch up time, snackat, jagat och matat hennes änder. 

Jag har hunnit med att åka en tur på fjället i Norge, en sväng till Paris och varit i Hälsingland där jag fick göra det jag gör bäst- snacka om livet i Sydafrika för en massa folk som ville lyssna! Otroligt kul och det var tur Sigrid bröt av efter någon timme för fika paus annars skulle jag nog fortfarande stå och babbla om det ena till det andra. 

Det är svårt att leva mellan två länder och omställningen från den ena kulturen till den andra går inte sådär jätte fort. 

Jag har fått nya roliga projekt och idéer på gång och det ser ut till att bli en otroligt spännande höst och vinter. Jag ska ta en liten omväg innan jag far ned till SA igen och den omvägen kan bli rätt lång. 

Men just nu tar jag det rätt lugnt, njuter av att kunna bråka med mamma och pappa och vara sådär dryg som man får vara mot sina föräldrar ibland. Blir inte mer spännande än så just nu och det känns helt ok.