På väg till Sverige!

I skrivande stund sitter jag på flygplanet mot Johannesburg.
I helgen var jag ute och sköt mitt första djur med nya geväret! Hoddie behövde skjuta av några av hans gemsbucks då de är lite för många av dem så jag och mr Blaser hjälpte mer än gärna till. En gammal Gemsbuck female som var så gammal att hon inte hade några tänder kvar fick gå.
Blasern är så himla accurate ( vad är ordet på svenska? ) så efter en lång walk and stalk satt jag uppe på en copi utan att hon såg mig en 150 meter bort, ensam. 50 meter bort under några träd stod en flock kudu kor som även dem var helt ovetandes över mitt iakttagande. Hur bra var inte den stalken då liksom ?! Satt och iakttog dem en kvart innan jag lade upp Blasern på en av stenarna för att få det ultimata stödet. Det var en kraftig nord väst vind och jag skulle skjuta i en vinkel som gjorde att jag fick tänka till lite innan jag kramade av. Bilden av Peters kors han en gång ritat upp som träff bild innan kan skulle ut och skjuta min första råbock kom upp i huvudet och jag siktade framme i bogen mot halsen så utgången skulle ta lungorna korrekt och att jag inte skulle skjuta sönder magen som jag hade gjort med en vanlig bogträff. Mitt alldeles briljanta Swarovski kikarsikte stod på förstoring 6 då jag finner det mest bekvämt och får en bra bild. Allt var på sin plats och jag kramade avtryckaren som är oerhört lätt.
Gemsbucken gjorde ett jätte hopp och sprang sedan 20 meter innan hon blev ostadig och tog sitt sista andetag.
Efter några dagar av lite dåligt humör och trötthet kom ett smile som fortfarande pågår. Min första Gemsbuck och främst av allt med mitt egna gevär som jag verkligen älskar mer och mer. Kändes tungt att lämna det imorse. Sa åt Mike att ge det lite uppmärksamhet medan jag är borta. Haha.
Jag hann även ut och jaga med Terry innan han åkte. Han ville skjuta en warthog så vi smög in på mitt super ställe därdet är ungefär 4 vattenhål som ligger bredvid varandra på thornhill. När jag checkat hur vinden var och bestämt vilket vattenhål som skulle vara bäst smög vi mot det som låg längst bort av dem där jag skjutit 4 grisar med Will förra året. På vägen får jag plötsligt syn på en babian som inte sett oss ( vilket är väldigt ovanligt )
Jag vet att Hoddie haft stora problem med de två flockar med babianer som strövar runt där då de tagit många av hans lamm och varit aggressiva så jag satte upp skjut stödet snabbt som ögat och bad Terry skjuta när han kände sig redo. Babianen föll på plats. Vi tog henne in i skuggan för att fortsätta mot vårt andra vattenhål och grisjakt.
Vinden var prefekt, vi var perfekt täckta bland buskarna men vi satt i timmar utan ett ljud av något. Ibland blir det ju så. Jag hade svårt att hålla mig vaken då jag inte kunnat sova en blund efter redbull intaget och kändes som jag hade världens bakis dag. Ingen gris i sikte utan jag och Terry prövade varandras gevär i slutet innan vi packade ihop för att åka till lodgen då Terry skulle packa för att åka hem igen.
Jag tänkte på en sak när jag satt där. Istället för Swarovski kristallerna på Gatboys träns sitter jag nu med ett gevär med Swarovski kikarsikte. Vad hände liksom? Från häst tjej till professional hunter. Jag kan ju inte kalla mig professional ännu men jag ska bannemej bli lika duktig på jakt som jag var på hästar. Mina checklistor på vad jag ska packa bilen med innan vi går ut på jakt ska bli second nature. Det är ett tänk jag över upp. Det kommer ta tid men det får det göra. Det som är min stora utmaning nu och som jag vet jag måste göra något åt är att de flesta jag jobbar med inte vill lyssna på mig. Kulturen här är fortfarande att kvinnor ska städa och diska så att jag som är yngre, dessutom blond och framförallt kvinna ska säga åt en spårare till exempel att gå upp på en copi för att spana djur vilket är en ansträngning är inte populärt och jag blir ofta nerröstad och tillsagd att klättra upp själv. Visst klättrar jag mer än gärna upp själv men vem ska ta den andra copin då ?
Här om dagen fick jag ta ett samtal med Pa som jag jobbat länge med och som lärt mig massor, vi har klättrat copis och stått till sen natten och flått och nu plötsligt ska jag säga åt honom vad han ska göra. Jag vill samarbeta, göra beslut tillsammans men får stöveln tillbaka. Stopp och belägg dra i mitt skägg, så jobbar inte jag. Jag respekterar men vill ha respekt tillbaka. Ska det vara så jävla svårt. Det handlar inte om att jag är vit och säger åt Pa som är svart eller om att jag som är 7 år yngre än Pa eller att jag är kvinna och Pa är man, nejnejnej det handlar om att jag och Pa ska jobba ihop och att jag är Prohuntern och Pa tracker och vi tillsammans utgör ett fucking dream team. Ajjemen. Men den konstanta fighten om plats och vem som är vad är svår att knäcka.