Efter nästan tre år i Sydafrika där jag gick i lära samt jobbade som professional hunter på en safari var det på tid att komma vidare. Det var då jag mötte den stora äventyraren Hauke som driver Max Hunt och idag reser vi världen runt tillsammans. Vi har redan kört genom stora delar av Sydafrika, krossat de höga bergen i Kyrgyzstan, kört tvärs genom Ryssland samt Mongoliet. Den 15/26 /2015 blev vi tre, Arn kom till världen och Defender blev till en lastbil som vi nu bor i…
Att försöka skriva en text som förklarar att jag som jägare inte är en blodtörstig mördare är svårt. Att alltid försöka övertala eller argumentera emot någon som kommer med okunskap och påstår något de sett på tv är ännu svårare. Att inte vilja skrika att vi skjuter helst av allt de djur som är utrotningshotade är svårast. Är inte det märkligt att man som jägare blir idiot förklarad gång efter gång. Människorna som sitter i sitt cyberspace och slänger ut stora avhandlingar där de framställer jägare som de värsta mördarna av alla. De köper bara en historia. De ser inga sammanhang eller nyanser. Sitter du och förklarar noga i över två timmar om hur jakten är en liten del av det stora sammanhanget, ett verktyg jägare använder sig av för att bedriva viltvård, precis som jordbrukare har sitt lantbruk är meningslöst. De lyssnar inte och vill inte lyssna bortom sin förförståelse.
För någon vecka sedan skrev Gabriella Bark en artikel på nyheter24 som hette ” därför tycker jag det är okej att döda djur” . Den artikeln delades flitigt på facebook då hon satte ord på hennes åsikt om ämnet jakt och jägare. Ungefär samtidigt jag läser den artikeln såg jag att en kollega guidat en amerikansk kvinna på lejonjakt i Sydafrika. Kvinnan vid namn Melissa Bachman var där med ett filmteam. Jag har själv inte varit med på lejonjakt i just Sydafrika men vet självklart hur det går till i och med att jag hört om det och sett det.
Man får välja om man vill skjuta ett lejon med mycket man eller lite, om man vill jaga det i tropisk miljö eller på savannen. Innan man går ut på jakt så är det någon som stoppar lite sömn medel i lejonet så att han inte ska vara så svårt att hitta eller bråka om något. Lite groggy liksom. Canned lion är uttrycket. Lejon på burk. Lejon som uppföds i små hägn för ett syfte, de ska skjutas av en antagligen lite halvfet amerikanare som har snuskigt mycket pengar och kan skryta om att ha skjutit ett lejon. Be a man. Där sitter de bakom den döda katten med ett leende.
Betyder det att all lejonjakt går till så här? NEJ.
Detta har fångats av media, jag ska inte säga för mycket men tror bland annat Jan Gulliou tog upp det i något program. Det är viktigt att visa omvärlden sådana här saker. Wake up call. Det ska inte gå till såhär.Precis innan jag åkte hem deltog jag i en buffeljakt. Då mötte jag farmaren som varit med om det hela. Jag har hört historien sådär halvdant om att en journalist kom som maskerad klient och ville skjuta lejon. Han smygfilmade och tog de här på bar gärning. De hade sövt lejonet. Nu fick jag höra hela historian bakom av den som faktiskt var där och den som var ” the bad guy”. Det var inte bra. Direkt obra men utan att behöva skriva en hel avhandling som det lätt blir vill jag bara säga att det kommer alltid tillbaka till oss. Människan. Vad köper vi och vad köper vi inte. Tre historier. Den ena, den andras och så är det sanningen.
En lejon jakt ska inte gå till såhär som jag beskrivit ovanför men det har förekommit och förekommer säkerligen just nu. Lika som att kyckling inte ska behandlas som den gör i kycklingfabriker men det har förekommit och förekommer säkerligen också precis nu. Jätte bra att några tar sig igenom och visar omvärlden det som faktiskt händer så vi tröttmössor tänker till innan man går till frysdisken och kanske kan välja ett annat alternativ. Det är upp till var och en. Precis som med lejonjakten. Men bara för att mamma har höns i trädgården tror inte jag att hon behandlar dem så vidrigt man sett fabrikerna göra på tv ( eller mamma? Kanske är du ute nattetid och elchockar dem lite när ingen ser? ) och bara för att jag är yrkesjägare nere i Sydafrika betyder det inte att jag infinner mig i den typ av jakt överhuvudtaget. Att på detta sätt tro att allt går till på ett särskillt sätt så som media kan framställa det är att vara väl naiv i sitt omdömme.
Varför jag tar upp det här är för att jag igår gick in på min mail som då var fullproppad med hat. Min facebook likaså. Folk från hela världen. Folk jag aldrig pratat med. Där stod det hur jag som blond tjej kan sitta bakom ett dött djur jag nyss mördat och le. Hur kan jag sova om natten, hur kan mitt samvete klara av det yrke jag gör. Hur kan en kvinna sjunka så lågt. Detta kom nu på grund av att Melissa fick så mycket uppmärksamhet över lejonet hon sköt. Hur vet människor egentligen något som helst om sammanhangen denna kvinna har varit i där hon sitter med lejonet?
jag är utbildad yrkesjägare i Sydafrika, jag ser till att jakten jag utför där nere går till så etiskt och rätt det bara går. Inget snack. Jag är nöjd och stolt över vad jag gör, för jag gör något och står upp för ansvaret att förvalta natur och kultur på ett för djur och människor etiskt och värdigt sätt. Jag köper inte en historia utan vidare men tar reda på perspektiven och sammanhangen bakom.
En blängare i Melissas fall är att det finns hundratals män som porträtterats på detta sätt och inte alls får denna uppmärksamhet. Detta handlar om att hon är kvinna och jägare vilket leder till jätte mycket fördomar- det kan jag skriva upp.
Tycker Ivo Vegter har skrivit en mycket läsvärd artikel –
http://www.dailymaverick.co.za/opinionista/2013-11-19-in-defence-of-a-lion-killer/#.Uoz_VqW9mMj
Senaste kommentarer