Poäng eller inte..

Jag har tänkt på en sak. Jag är minst i min familj, har tre äldre storebröder som är sådär översmarta alla tre. Under hela min uppväxt har jag alltid fått höra efter att jag berättat något ” men Ragnhild, vad var poängen? ” jag har då alltså suttit och berättat något lite för länge som är lite för poänglöst. det var poänglösa historier för det mesta. Ni vet när man berättar en historia och så tappar man bort sig på vägen och det blir fel. Så vart det för mig hela tiden. Mina historier var typ staketet var vart vit sen om ni fattar. Men jag är en sådan som learning by doing. Mike kan inte förklara på ett papper MOA ( minute of angel ) utan vi måste ut på skjutbanan och göra det praktiskt. Då går det hur bra som helst. Att jag är bättre på alla träd och fåglar än Nisse och dem är enbart för att jag då spenderat tidiga morgnar spejandes med Hoddie vid ett vattenhål eller hängt med honom ut i fältet och frågat ihjäl mig. Skulle jag läst en bok om det skulle jag somna direkt. Det tror jag är nyckeln till livet, eller i alla fall mitt liv. Att lära känna sig själv i olika situationer. Ett typiskt saying är ju ” knowledge is to know that a tomato is a fruit, wisdom is to not put it in a fruit salad ” är inte det sant? Livet är fasiken för kort för att inte göra det man vill eller fastna i något. Visst är det obekvämt som fan att ge sig ut och följa det man vill, historien kan vara hur poänglös som helst för andra men bara den har en poäng för dig själv så är det bara att köra. Om inte annat kan man ju va staketet som vart vit sen. Inte så illa det heller.
Som idag, jag började morgonen 5.30 för att sadla upp hästarna då vi skulle ha drevjakt innan jag och Jim skulle på flyget runt Lunch. Det finns ingen bok i världen som kan säga hur du ska få Black wildebeest att röra sig i den riktig du vill. Ingen bok i världen som kan skriva hur det ska gå till. Det har enbart med känsla att göra. Läsa av hur de rör sig och agera därefter. Inget annat. Idag sköts 2 äldre herrar och det var för att jag lyckades få det rätt. Jag och Sjamblok, Natalie och Chocolate. Vi stoppade ingen jävla tomat i fruktsalladen.
Nu befinner jag mig i Johannesburg. Staden som är en utav de allra kriminellaste städer i hela vida världen. Jag ligger i sängen på ett guest house som har mer än en mur och massa taggtråd runt om sig. Jag och Blasern. Jag har just avnjutit en grillafton med jägare från hela världen. Jakthistoria efter jakthistoria har delats och mina historier har till och med haft en hej dundrades poäng även om de till och med gick på engelska. Nu när jag kan säga rödbeta på engelska ( ett ord som på något vis inte gått in i huvudet) har jag här med förklarat mig själv som kunnig i detta språk.
Måste säga hur underbart det är att börja resan från Kimberley där Wally checkar in min blaser med alla papper som är hur rätt som helst ( bara för att Wally hjälpt mig så mycket ) och att när jag ska betala honom och öppna lådan till Blasern så säger han bara ” Rags, my frieds doesn’t pay” han är en person jag verkligen fått hjälp av och ställer upp hela tiden och det värmde verkligen när han just sa att vi var vänner. För det är vi. Eller att Geoffrey står utanför flygplatsen och ger mig en sån där bamsekram som bara han kan ge och säger att jag inte får vara borta för länge för vi har massa buffel och elefantjakter att gå på. Att ha folk runt om sig som bryr sig. Det är en stor jävla poäng!
Jag ska till Sverige en snabbis, sen ska jag hem igen