Tillbaka!

Nu ska jag försöka skriva lite igen. Var ett tag sedan. Har varit så himla mycket så nästan inte hunnit med mig själv ens. Älskar ändå när det är så. Mycket roliga saker på gång som gör att det där drivet blir enormt starkt. Jag ska jag vill och jag kan. Nu blir det garanterat att sätta i en högre växel och ta steget vidare.

Först och främst måste jag nämna hur fantastiskt kul det var att stå på Elmia och lära känna järn gänget bakom African Adventure. Är himla glad för att vi jobbar tillsammans. Och riktigt kul att träffa så många människor, det var verkligen som Falsterbo Horse show fast för jägare ( kommer fortfarande in lite häst paralleller här och där ) Sedan att få umgås med familjen och vännerna några dagar var väl behövligt. Hann även med en eftermiddag med familjen Jidesjö vilket var väldigt bra då jag och Jullan kunde planera lite för snart är hon är och ska få jobba häcken av sig hehe. Vi var ute på lite bäver jakt, såg inte så mycket bäver men väldigt fint att strosa runt i solnedgång i den svenska skogen som blivit grönare och grönare längs en porlande bäck. Till och med en och annan mygg surrade sig runt huvudet på mig. Fick en liten dos av den svenska försommaren.

Jag kastade sedan mig själv på flyget mot SA igen trött som den värsta tröttmössa med en edaste uppgift. Att finna Doug Arnold i Frankfurt. Jag hade ca 5 timmar i Frankfurt så tänkte att det var mer eller mindre cool beans. Satte mig på en restaurang och tog ett glas vin.

När det var 2 timmar kvar började jag dra mig mot gaten och spejade ut efter en person jag aldrig sett. Jag visste att han var gammal men inte mer en så. Jo, att han var amerikanare vilket menas med att han garanterat skulle ha någon typ av kamouflerad klädsel, under armer stuk, för de har dem nästan alltid. Men tjäääääna, planet till Frankfurt var ett sådant där 800 personers dubbel däckare kind of a story så svin mycket folk och en hel del jägare från USA med just kamouflage prylar. Jag gick till Flygpersonalen och frågade om Doug Arnold men de ville inte ge ut någon info. Make a plan var i huvudet hela tiden. Kunde ju inte droppa Mike nu. Hur jävla svårt kunde det vara att hitta en Arnold liksom, koom igen. Jag frågade några som jag tyckte såg ut som Doug ( för jag visste ju exakt hur han såg ut… eller hur var det nuråå..) Men fick mest lite förvånade miner tillbaka. Det var bara att ställa sig som ett får i kön för att pressa sig in på planet. Jag var sjukt besviken på mig själv. Men personalen ville inte ens låta mig ta deras speaker och ropa upp hans namn.. what to do.

Väl framme i Johannesburg såg jag en potentiell Mr Arnold men blev stoppad i pass kontrollen för mitt eviga tjat om Visum. Stod och bråkade med dem i någon timme tills de släppte in mig och då var Doug utom synhåll. Att jaga kudu var ju så mycket lättare än detta.

Efter mycket om och men gick jag fram till Doug och hjälpte han med att ta genom hans gevär till Kimberley flyget och fick redan då höra hur otroligt mycket denna man kunde om vapen och ammunition då han tom designat 4 egna kulor kallad Arnold Magnum och för att inte nämna att han haft en stor vapen fabrik som tillverkat egen designade vapen och hans avhandling High Power Rifle Accuracy som sålts i tusenvis av exemplar. Ett riktigt stjärnskott som nu ville förverkliga sin dröm om att en gång i sitt liv åka till Afrika och jaga. Han är 70 år, har en lunga och opererats för cancer 3 gånger. Hur strong är man inte då?! Imponerande.

Nu blir det att förbereda sig och packa för att åka till Eastern Cape då vi får en en grupp på 5 jägare. Jag som inte jagat alls mycket i Eastern Cape, kommer bli intressant. Lite svårt när man inte kan markerna så väl. Men här finns det bara ett alternativ, kasta sig in i det och se till att lära sig. Nu jävlar.