Efter nästan tre år i Sydafrika där jag gick i lära samt jobbade som professional hunter på en safari var det på tid att komma vidare. Det var då jag mötte den stora äventyraren Hauke som driver Max Hunt och idag reser vi världen runt tillsammans. Vi har redan kört genom stora delar av Sydafrika, krossat de höga bergen i Kyrgyzstan, kört tvärs genom Ryssland samt Mongoliet. Den 15/26 /2015 blev vi tre, Arn kom till världen och Defender blev till en lastbil som vi nu bor i…
Igår klev jag upp tidigt för att gå ut med bössan en sväng i skogen runt här på Skilleby där mamma och pappa bor.
Skogen jag vuxit upp i fast från hästryggen. Minns så väl när jag och Dorothea red runt där på den pensionerade galopp hästen som vi kallade Bosse Högberg ( baken på honom var mycket högre än framdelen. Skräcken för dressyr ryttare. ) Och då vi visste att det fanns jägare runt om där visslade vi så högt vi bara kunde under jaktsäsongen så de skulle höra oss och att vi till och med kanske skulle lyckades med att skrämma bort de stackars djuren som de ville skjuta.
Nu satt jag där själv, jag hade spanat in två rådjur och skulle smyga runt så jag kom in på skjutavstånd. Körde min african style och smög på alla fyra. När jag kommit in så när att jag visste att jag hade dem precis framför mig på åkern en 10-15 meter bort så lade jag mig lugnt för att vänta in att de skulle äta sig ut på den lite mer öppna delen och att jag där kunde få min chans. Jag kände att jag hade allt under kontroll och att jag var sjukt glad över att jag tagit det lugnt då jag tenderar till att gå för snabbt eller inte kunna sitta still så vidare värst länge. jag vill gärna ändra planen 10 gånger och det är ju receptet för att misslyckas.
När jag såg att Geten kom ut visste jag att bocken snart skulle komma och gjorde mig beredd. Men plötsligt ryckte både jag och rådjuren till. Ett gäng ungar hade surrat sig in en bit bakom mig och var sådär irriterande och högljudda som bara ungjävlar kan vara. Tänk hur irriterande jag och Dorothea måste ha varit när vi sjöng och visslade så hela skogen mullrade när vi red för att vara säkra på att alla jägare inte fick skjuta något. Ändå om jag ville skrika ” HÅLL KÄFTEN DÅ FÖR HELVETE ” och hädanefter bli kallad skogkärringen eller något av alla barn i trakten var det bara att häva ur sig ett tjäääääna grabbar, kul att ni är ute o skogen och hänger.. typ.
Det är ju viktigt det, att måla upp en bra bild som jägare som redan från början har fått en negativ form då vi faktiskt skjuter och dödar. Att gå och vara en bitter jägare är som att gå och vara en bitter polis. Inget bra. Så att mitt ”HÅLL KÄFTEN FÖR HELVETE” blev ett ” Nämen Tjäääääna! ” Tycker jag att jag gjorde bra. En för laget liksom.
Ska kanske hoppa i jaktbyxan ( som jag bor i nuförtiden ) för att gå ut lite på eftermiddagen och speja på MIN bock!
Sen blir det Norrköping i kväll! Woooho!
Ni ska få en bild på nya köket mamma och papp har fått! Läckert!
Senaste kommentarer