Att vara mamma skrämmer skiten ur mig. Jag har aldrig varit så rädd som jag är nu.

Att vara vilsen i Sydafrika bland bufflar som snusar på en när man svimmat av eller att sitta mitt i bushen i Zimbabwe när det är som varmast,där varje andetag ber om vatten och  tsetseflugorna svärmar i dina näsborrar, ögon och mun för att få i sig vad du tror är din sista vätska medan du väntar och hoppas på att guiden vet var ni är och kommer innan det blir mörkt efter en hård buffeljakt. Det känns ändå som en peace of cake jämfört med det här. Jag älskar Arn över allt och blir sjukt rädd för att något ska hända honom. Han är ju helt och hållet överlämnad till oss. Snacka om att jag ger all respekt till mamma och pappa som hade mig och mina tre brorsor. 4 kids liksom tjeeena. 

Nu såhär 2 veckor efter förlossning har jag insett att jag har en än så länge väldigt lättsam son som inte skriker mer än nödvändigt, sover mycket både dag och natt och äter som han ska. Jag börjar bli en mästare på att byta blöjor men han kissar gång på gång åt alla håll och kanter ( träffade till och med Haukes tandborste här om dagen .. tjejer är väl lättare på den fronten antar jag) och jag vågar ta på han kläder som man trär över huvudet.. huvudet går alltså inte sönder när man tar i det med andra ord. 

Så har jag insett att när man bor i Järna så är det en självklar fråga när man möter folk om babsorna har tillräckligt med mjölk och amningen funkar bra. Check på det. 

Så undrar jag vad man gjorde utan google förr.. antar att man kanske var mer avslappnad över att inte googla varenda sjukdom en nyfödd kan få. Kom över en sida som var spädbarnsvård för dummies och kom på mig själv med att inte kunna något av de som stod. Mitt i prick. 

Ändå om vi är i babydimman nu så har vi stora projekt på g som kräver mycket jobb och planering. Redan nästa år väntas en lång  resa och äventyr men just nu ligger den första lilla resan först i  Mars, då vill Hella ha bilen och Maxhunt på plats på nordens största transport mässa i Danmark. 

Sen ser det ut som de kan bli en del jakter i Europa till våren och om allt går som planerat kommer vi kunna hänga med. Men just nu är det tryggt och gott att vara hemma i vår lilla stuga och lära känna världens finaste Arn.