Jockenorrköööööping

När jag kommer hem såhär på obestämd tid ( nu har jag varit här ovanligt länge ) så är det svårt för mig att få ekonomin att snurra i och med att jag inte har något fast jobb här och inte kan ta det heller. Jag tar det som finns, extra knäckar lite på Lärbo som är ett hem för killar som har det lite svårt. Tycker alltid det är lika kul att vara på Lärbo då det är så himla bra personal och god stämning där. Annars tar jag lite små jobb åt pappa sådär men mer blir det inte vilket kan bli knapert. Men det innebär också att jag kan göra som jag gjorde nu. Åkte till Norrköping i några dagar och hängde på Vapenbolaget med Joakim Johansson. Jocke är en sådan där person som är så grymt jävla duktigt men snackar inte om det. Lärde mig så sjukt mycket på de få dagar jag fick vara i butiken och lyssna på när kunder kom in för att be honom titta på deras vapen, värdesätta eller fixa något. Han är en riktig konstnär, gör knivar som är av perfektion och man inte får tag i någon annan stans och för att inte tala om bössorna han gjort. Imponerande är bara förnamnet. Klockrent för mig som inte kan så vidare mycket om bössor att få gå i butiken, klämma och känna på alla de olika typerna. Jockes familj, Finskan och Mörten är så jäkla härliga, att jag snabbt kände mig hemma hos dem var inte snack om saken.   Kom hem full av inspiration och taggad. Behövde det. Som jag sa tidigare så blir dagarna när jag är här lite som jag gör dem till. Jag har ju försökt mig på bocken i ett antal dagar  nu men har kommit hem utan något vidare resultat. Den där bocken vinner. Igår spejade jag honom på långt håll och gjorde därför en ansmygning, det var bara det att jag studsade fram i buskarna som en duracell kanin och glömde allt som hade med ta det lugnt att göra vilket resulterade i att jag kom fram till åkern jag sett honom på i raketfart och därmed inte hade koll på var han befann sig. Jag lade mig på en sten och förargade mig över hur dålig jägare jag var som inte ens kunde smyga ordentligt då jag trodde han fått syn på mig och stuckit sin väg. Jag reste mig och tänkte gå. visade sig att jag var ännu sämre jägare än vad jag trodde.. för kolla av ordentligt gjorde jag ju inte och där stod han precis bakom busken, men när jag ställt mig upp var det ju tvärkört. Jävla skit. Nu ska det ju i och för sig inte vara osagt att jag gick ut på eftermiddagen igen för att ta revansch och då hade läge på honom på en 80 meter. Men när jag la an och hade honom i kikarsiktet tog jag ner bössan igen. Jag ville testa och se hur nära jag kunde smyga. Hur bra var jag egentligen. Jakt är ju lite så att får man en chans så ska man bannemej ta den men det sket jag i. Jag började smyga på den öppna åkern. Han stod med ryggen till så efter en timmer väldigt långsamt krålande hade jag honom på 30 meter. Mitt hjärta hade satt igång att bulta rätt rejält nu för jag visste att nu skulle jag vara snabb med att sätta mig upp och skjuta. Men då vände han sig såklart om och fick se mig ligga klistrad mot marken rakt framför honom. Där låg jag i en 15 minuter utan att knappt våga andas. Han stirrade på mig för att sedan skälla högt 6 gånger och långsamt gå iväg. Här skulle jag ju också ha skjutit men tänkte att jag skulle ställa klockan tidigt och smyga sådär nära nästa morgon istället. Bra träning liksom. Så var uppe tidigt som fasen i morse och gick ut på åkern för att invänta att han skulle komma. Där fick jag allt så jag teg för innan han kom ut kom traktorn och plöjde upp hela åkern mitt framför näsan på mig. Snacka om att jag kände mig dum. Jävla byfåne jag var liksom.