Veckans planeri…

Veckans planering ser väl ut som så här då! 

Jobba på som attan inne hos Mike med att läsa och rida lite hästar tills Onsdag, då bär det ut till kära Hoddie och Mardie igen fullpackad med ammunition och geväret på axeln för att skjuta som bara fasen på skjutbanan. Ska inte skjuta under 200 skott. Det är ett speed test som jag måste fixa- en liten tavla på 20, 15 och 10 meter som man ska stå och skjuta mitt i the bulls eye och man har 15 sek på sig. Det testet failar tydligen många på. 

Fick följa med fina Rohann till skjutbanan i helgen, det var kul! SA hunters hade en skjuttävling. Man skulle skjuta en springbock ( pappers tavla ej en riktig ) på 300 meter liggandes, sedan skulle man gå till 200 meter och skjuta sittandes och ståendes. Efter det skulle man skjuta en Zebra på 300 meter sittandes, sedan 200 meter på knän och sedan 100 meter ståendes. Missade man utanför träffpunkterna fick man – 

Jag sköt väl kanske inte mitt bästa men kul var det i alla fall. Jag vet inte vad det är men jag älskar att skjuta. Blir alltid exalterad och tycker det är sådär fjantigt kul! Ännu roligare när jag börjar fatta hur geväret faktiskt fungerar och kan vara med i kaliber snacket. Helt bakom flötet är jag väl kanske inte ändå. Bara lite ibland. 

Vi grillade sedan hos han som höll i det och konversationerna gick ju mestadels på afrikaans. Ändå om jag förstår väldigt mycket så blir det svårt när jag är lite trött och inte orkar koncentrera mig. Måste ju säga att jag gillar Afrikaans starkt. Vissa ord är så sjukt fula så och det låter så kul när det snackar. Kan bara sitta och mysa när jag hör dem prata. 

Jag måste öva på att flå huvuden !! Det är ett som är säkert! Och så måste jag öva på hornbedömning. Det är typ det svåraste. Ska åka till konservatorn en dag och spendera hela dagen med måttbandet i högsta hugg för att bedöma alla troféer som hänger där. Bästa man kan göra ju. 

Skjut banan! 

Sniper Rohann i högsta hugg! Längst bort ser man tavlorna vi sköt på. 

Det här var bilen som åkte framför oss på väg hem.. Africa oh Africa… trodde han skulle trilla ut när som

 

Måste bara berätta om när jag fick sitta på pass med en av killarna från South Dakota också! Var kul för det var första gången jag fick gå ut själv med en klient. Vi satte oss uppe på en liten kulle och hade bra skydd och utsikt. Jag hade ingen aning om vad jag höll på med ( som om jag har det nu..) men låtsades vara sjukt säker på min sak. Han skulle skjuta springbock och på det området vi var på var det obalanserat mycket springbock så Mike sa att det behövdes skjutas av rätt många. 

När en stor flock visades sig var jag grymt mycket mer exalterad än klienten och jag kikade på, hoppade säkert upp och ner tusen gånger när jag såg en stor flock med många bra bockar. När de kom inom håll förklarade jag med så lugn och övertygande röst som möjligt vilken han skulle skjuta och övertygade mig själv om att det var rätt. Nu ska tilläggas att springbock inte alls är svårt att bedöma men man vill ju inte göra fel heller..och pang! Han föll på en gång. Jag plockar upp radion och kvider till Mike att ” one down!!” Får ett well done tillbaka. Flocken springer iväg men kommer sedan tillbaka och jag säger skjut! En till nere. Tar radion igen och rapporterar till Mike än en gång. Jag bestämmer mig för att vi ska sitta kvar ett tag till. Skott tillfälle ges igen och det var två bockar som stod bredvid varandra. Jag sa att om han är snabb, försök ta båda. Boom och jag såg en falla. Kommer ihåg att jag sa, ”åh du fick den på andra skottet” han kollade bara lite roligt på mig, ibland blir det ju lite missförstånd för allt går på engelska, hänt många gånger där jag säger något och de tror jag menar en helt annan sak- awkward moments kallar jag dem så fint för. Jag tar kikaren och kikar lite runt och säger woow! 3 down! Well done! Så får jag  den där blicken, blicken som säger att jag missat något, så jag tar snabbt kikaren och räknar bockarna som är nere, 1,2,3…4! Holy Moly! Hur fasen kunde jag missa att den föll?! ” Ooh sa jag tre, menade såklart fyra hehe” Tjejen med koll, det är jag de. När vi ska gå och inspektera dem så visades ännu en bock på skjutavstånd så jag slänger upp skjutstödet och säger skjuut för tusan! Där hade vi plötsligt 5 bockar nere. Det tog ett par timmar att samla ihop dem. Kallade på Mike som kom med bilen och möttes av mig med ett leende från öra till öra och 5 bockar som låg fint uppställda. Han behövde inte säga något, jag visste att jag gjort det jag skulle och kände att, men det här kan väl jag med. Easypeasyjapaneese. Jag och Leon stod och flådde långt in på natten, denna gången var det jag som pratade högst och syntes mest, sa grövsta skämten och dansade fulast. Känslan av att få vara med i matchen och veta att man levererar händer allt för sällan men när det väl händer, då jävlar är det inget som kan stoppa mig. Den övervinner allt som varit jobbigt. 

Tillbaka till nuläget som innehåller mycket ammunition och böcker just nu. 

Här är lite av böckerna.. 

Alla fåglar är knepiga alltså..Ser ju för tusan  ingen skillnad på dem.

Laddar ammunition tills jag ska ut till Hods! 

 

Det går rätt mycket upp och ner här nu, känslan som säger att jag är oövervinnelig har jag inte haft på länge och jag måste vara så vass hela tiden vilket tar på krafterna. Lär mig sjukt mycket om hur människor funkar. Kommer nog inte vara så lättlurad i framtiden och förhoppningsvis grym på business. Många som trycker ner en och allt för få som lyfter upp. En daglig kamp och utmaning, är den inte fysisk blir det psykiskt. – How do you toughen up yourself? Get out there and do something!