Jag har tänkt på en sak. Jag är minst i min familj, har tre äldre storebröder som är sådär översmarta alla tre. Under hela min uppväxt har jag alltid fått höra efter att jag berättat något ” men Ragnhild, vad var poängen? ” jag har då alltså suttit och berättat något lite för länge som är lite för poänglöst. det var poänglösa historier för det mesta. Ni vet när man berättar en historia och så tappar man bort sig på vägen och det blir fel. Så vart det för mig hela tiden. Mina historier var typ staketet var vart vit sen om ni fattar. Men jag är en sådan som learning by doing. Mike kan inte förklara på ett papper MOA ( minute of angel ) utan vi måste ut på skjutbanan och göra det praktiskt. Då går det hur bra som helst. Att jag är bättre på alla träd och fåglar än Nisse och dem är enbart för att jag då spenderat tidiga morgnar spejandes med Hoddie vid ett vattenhål eller hängt med honom ut i fältet och frågat ihjäl mig. Skulle jag läst en bok om det skulle jag somna direkt. Det tror jag är nyckeln till livet, eller i alla fall mitt liv. Att lära känna sig själv i olika situationer. Ett typiskt saying är ju ” knowledge is to know that a tomato is a fruit, wisdom is to not put it in a fruit salad ” är inte det sant? Livet är fasiken för kort för att inte göra det man vill eller fastna i något. Visst är det obekvämt som fan att ge sig ut och följa det man vill, historien kan vara hur poänglös som helst för andra men bara den har en poäng för dig själv så är det bara att köra. Om inte annat kan man ju va staketet som vart vit sen. Inte så illa det heller.
Som idag, jag började morgonen 5.30 för att sadla upp hästarna då vi skulle ha drevjakt innan jag och Jim skulle på flyget runt Lunch. Det finns ingen bok i världen som kan säga hur du ska få Black wildebeest att röra sig i den riktig du vill. Ingen bok i världen som kan skriva hur det ska gå till. Det har enbart med känsla att göra. Läsa av hur de rör sig och agera därefter. Inget annat. Idag sköts 2 äldre herrar och det var för att jag lyckades få det rätt. Jag och Sjamblok, Natalie och Chocolate. Vi stoppade ingen jävla tomat i fruktsalladen.
Nu befinner jag mig i Johannesburg. Staden som är en utav de allra kriminellaste städer i hela vida världen. Jag ligger i sängen på ett guest house som har mer än en mur och massa taggtråd runt om sig. Jag och Blasern. Jag har just avnjutit en grillafton med jägare från hela världen. Jakthistoria efter jakthistoria har delats och mina historier har till och med haft en hej dundrades poäng även om de till och med gick på engelska. Nu när jag kan säga rödbeta på engelska ( ett ord som på något vis inte gått in i huvudet) har jag här med förklarat mig själv som kunnig i detta språk.
Måste säga hur underbart det är att börja resan från Kimberley där Wally checkar in min blaser med alla papper som är hur rätt som helst ( bara för att Wally hjälpt mig så mycket ) och att när jag ska betala honom och öppna lådan till Blasern så säger han bara ” Rags, my frieds doesn’t pay” han är en person jag verkligen fått hjälp av och ställer upp hela tiden och det värmde verkligen när han just sa att vi var vänner. För det är vi. Eller att Geoffrey står utanför flygplatsen och ger mig en sån där bamsekram som bara han kan ge och säger att jag inte får vara borta för länge för vi har massa buffel och elefantjakter att gå på. Att ha folk runt om sig som bryr sig. Det är en stor jävla poäng!
Jag ska till Sverige en snabbis, sen ska jag hem igen

Det är helt sjukt vad många olika människor jag stöter på inom det här jobbet. Av alla de slag verkligen. Jag vet inte hur många olika historier jag har men en sak har jag verkligen hajjat. Alla människor vet inte vad feta ost är eller har sett sagan om ringen.
Igår kom det nya gäster. Nissepisse åkte ut med honom medan jag var Mikes appie. Jag, Jim och Mike åkte ut till en av pilbågs gömslena ( skåre Peter, skåre! Jag minns fortfarande! ) men herr parker åt ett äpple och mosade det utanför på en sten för deras vitsvanshjort älskade den lukten. Bara att vi inte har någon vitsvanshjort eller äppelträd för den delen heller som gör att djuren känner igen lukten. Han fick igen för den kan jag lova.

Gårdagen var jag och Todd ute hela dagen för att skjuta en Gemsbuck. Jag tänkte låta Todd som aldrig skjutit en Gemsbuck förut skjuta en med min blaser. Tyvärr vann gemsbucken rätt hårt och vi failade våra uppsmygningar gång på gång. Man ska aldrig skylla på vinden men nog fan var det svårt när den snurrade stup i kvarten.
Jag sköt en gris i alla fall. Sedan stödfodrade vi lite till Bufflarna då den här torkan är helt sjuk. Om vi inte får regn snart så vet jag inte vad. Accacian skulle blommat för länge sedan.
I morse så fick jag åka ut med nya gästen då Nisse var tvungen att gå på begravning. Vi gjorde en härlig stalk på en Impala som åkte i backen. 7mm är kalibern, så är det bara.

Jag ska försöka hinna packa lite ikväll också.. Börjar för sjutton min resa till Sverige i morgon. Får se om jag hinner med en drevjakt på morgonen innan flyget går.
Det som jag verkligen ser fram emot nu är att jag ska åka upp till Hälsingland och ha föreläsning den 18/9 ! Prata om det jag gör, mitt liv här, hur jag gjort och att våga följa sin dröm. Så ni alla är så välkomna så! Man kan anmäla sig på – www.naturlara.se

Ska bli så kul att se vänner och familj igen men vet att Afrika kommer kalla på mig snarast.
Det är som en drog. Den röda sanden etsar sig fast och väcker ett speciellt hjärtslag som dunkar på för just Afrika. Mitt hjärta blev totalt skadat när jag var i Namibia. Det bara skriker efter att få åka tillbaka.
Det första jag ska göra när jag kommer hem är att köpa ett till par av de byxor jag bott i de senaste månaderna- chevaliers propants. Jag säger bara fy sjutton vad härliga de är!!! En byxa som tål taggar och det är inte lätt att finna kan jag lova.
Sen ska jag förstås proppa i mig en kaviar macka. Och tacos!!! För att inte tala om att gå ute när det är mörkt! Får fortfarande en liten hjärtattack varje gång jag pratar med Hedda och hon är ute och vandrar när det är mörkt. Inte som här precis. Minns fortfarande i början hur dum jag var. ” men jag kan väl gå till köpcentrumet ” no way. Bli kidnappad på vägen tack och hej.
Som Nisse ( Neels ) han är på begravning idag. Varför? Jo för en i hans släkt blev mördad av inbrottstjuvar. Man blir ju mörkrädd.
Nu tar jag fram väldigt mörka sidor här märker jag. Håll opp med det.
Ikväll ska jag njuta av Anitas goda gemsbuck paj för sista gången på ett tag med ett glas pinotage från Sydafrikas vinmecka Stellanbosch.

Idag började dagen lite annorlunda. Jag var i och för sig sådär hurtig igen och joggade innan vi skulle ut och sätta oss i bowblinden (så jag inte skulle sitta och spela luftgitarr för att göra av med energi) men på väg till jaktmarken ser vi plötsligt en kudu liknande antilop springa framför oss, varken jag, Neels eller Pa kunde identifiera den förrän vi var relativt nära och jag fick syn på det ena hornet som dinglade på ena sidan. En gemsbuck som stressat sprang fram och tillbaka på vägen med blodet sprutandes där dens horn normalt ska sitta. Jag bad Neels ta upp .300 geväret och sa att han skulle skjuta så fort han fick chansen. Den här gemsbucken var i lidande. Neels som sällan får jaga ( och jag ska ut och jaga gemsbuck i morgon ) fick vara nöten bakom geväret. Han fick in ett skott i halsen och gemsbucken seglade ned. Vi gick fram till den och det visade sig vare en mycket ung female som antagligen blivit utkickad ur gruppen och fastnat i något staket eller så och knäckt hornen så illa att det gått in på djupet i pannan. Hon skulle inte ha klarat sig om vi lät henne vara och fått en lång och plågsam död då flugorna kommit fram nu och inte är blyga för att prutta ut larver i just sådana sår. Jag fick tag i Mike som sa att vi gjort helt rätt som skjutit henne.

Landet är i en helt otrolig torka just nu och skriker efter vatten. Djuren är i tunt hull och strävan efter mat genom desperata försök kan ha lett till att denna gemsbuck hamnat där den hamnat.

Mike frågade om jag kunde släppa av Neels och de andra i bowblinden och komma tillbaka sen för att köra ena landcruiser på service i Kimberley. Så jag spenderade halva dagen i Kimberley och passade då på att åka till hästklubben och hjälpa till med en ny häst som var helt fantastiskt fin! Har fått lite nya spännande planer och kanske samarbeten som gör livet sådär härligt.

Neels var så duktig för de sköt både en Impala och Red hartebeest på eftermiddagen.

I morgon ska jag som sagt ut och skjuta lite med min blaser! Måste ju passa på innan jag drar till Sverige igen.

Nu är jag så trött så det blir en god natt på den.

I morse var jag en sådan där irriterande hurtigbulle som nu även ska poängtera att jag var ute och sprang 2 friska mil ( inte riktigt, 8 km var det … men i rätt djup sand. Lovar ) precis innan solen var på väg upp. Jag hade sällskap av lite gemsbuck och fina springbucks. Härlig känsla när man springer sådär tidigt med musik som får en att fullkomligt sprinta fram på savannen bland de vackra djuren. Speciellt när man flyger fram men plötsligt ligger platt på backen och tittar snopet upp om någon såg. Vem det nu skulle vara.. en gemsbuck eller två kanske men antar att den reflexen sitter i nacken. Har man inte ögonen på backen kan man lätt trampa snett… var precis det som hände i morse.

När jag var tillbaka efter ( mina två friska mil… ) morgonens träning fick jag hastigt slänga på mig ridbyxan för jag skulle infinna mig på vårt område där Afrikas clown befann sig- black wildebeest. Drev jakt stog på schemat. En timmes ridtur för att komma till området gjorde att det blev gallopp nästan hela vägen. Vinden var sådär sjukt blåsig igen så hur mycket vi än försökte få Wildebeesten att komma i range gick det inte riktigt ihop idag. Det jag kom hem med var en rejäl bond-bränna.

Eftermiddagen spenderades i bowblinden men djuren ville inte komma in där heller. Inte för att de kunde känna lukten av oss eller höra sittunderlags ljud för den delen heller utan för att ett gäng gamar kommit in och inget mindre än kräkts upp det as de satt i sig under dagen i vattenhålet. Hallådär så tacksam man blir. Det som var fint var att en sköldpadda kom krypandes, vad betyder det? VÅREN ÄR HÄR!! Annat ord för att se dig jävligt noga för var du går. Att trampa på en puffadder betyder typ döden…

Vi var ju inte bara sådär sjukt högljudda utan Neels var för ouppmärksam och jag hade säkert sprutat 20 ton med tjej parfym  ( nej det hade jag inte.. ) som skrek åt alla djur att hålla sig på mils avstånd från den lilla bowblinden jag, Neels och Mike satt i tillsammans med vår klient.

Om jag ändrade position och råkade skrapa till sittunderlaget lite så det liksom gav ifrån sig ett litet ljud fick jag en blick som sa mer än tusen ord. Även om mitt sittunderlagljud var hälften av vad Mike gav ifrån sig när han smaskade på sina karameller..

Jag och Neels satt i högvakt position och försökte inte att svälja för högt. Vi blev förhörda på alla djur som kom in – längd, kön, ålder och latinska namnet. Hett blev det när Neels inte kunde de latinska namnen på träden ( som jag förövning kan i sömnen )

Mike är en person som verkligen kan naturen, djuren och ekologi i den allra högsta grad så man lär sig av den bästa men man får ha det älskade Madagaskar mottot i bakhuvudet hela tiden ( smile and wave )

Klienten hade i tre år försökt skjuta en Eland och inte lyckats. När vi efter timmars högvakt ställning och så lite sittunderlagsljud som möjligt såg att en grupp på fyra Eland tjurar kom in mot vattenhålet smög vi ut och satte vår klient i position. Han sköt den äldsta Herren i gruppen, den gigantiska antilopen täcknade på broken shoulder då skottet sattes precis där det skulle. Det ända man vill på Eland, break the bone för de där jättarna kan springa långt med ett skott som är lite för högt eller lågt. D menar jag springa långt. Sa jag långt? Långt.
Elanden föll 50 meter bort. Jag stod för fotografiet där jag också för övrigt gjorde miljoner fel ( även om jag fick 98% på fotona på professional hunter testen ) Madafuckinggaskar var det va?

Det tar mer än fyra man att lyfta upp en 800 kilos Eland på land cruisern kan jag tala om. Fyra man och 1 Ragnhild är precis vad som behövs. För upp fick vi honom efter mycket om och men. Pa och Neels som är lägst i rang fick i uppgift att ta undan magsäcken och det tänkte jag vara så snäll och hjälpa till med. Jag hörde inte Pas varning förrän det var försent. Hela mitt ben var täckt av den söta lukten och sörjan, tuggat gräs blandat med syror. Jag var dränkt. Totalt dränkt and full of shit som Pa ropade ut mellan skratten. Mike och de andra ville inte ha med mig i bowblinden efter det så jag fick köra hem Elanden till campen och stå i slaktrummet där jag just då hörde hemma. Kunde se att Neels njöt av att inte bli hackad på för en gång skull.

Jag blev inkallad senare då de skjutit en Gemsbuck men de hittade den inte. Så resten av eftermiddagen spenderades på alla fyra letandes efter blod som tydde på ett för högt skott. Han hade skjutit med sin pilbåge denna gång. Tyvärr hittade vi inte gemsbucken som vi fortsatt att leta efter hela morgonen men igen lycka. En stor blodppöl var det ända. Hatar denna del av mitt jobb mer än allt annat. Skadeskjutna djur som inte hittas.
Suttit i bowblinden hela eftermiddagen nu också, jag och Neels och vet ni? Jag har kunnat göra sjukt mycket sittunderlagsljud och vi har haft massor med djur inne som inte brytt sig ett dugg. Jag kunde till och med äta ett äpple ( svårt att äta äpple utan att smaska) Det ni!
Den där magsyre doften som jag försökt duscha av tiotusen gånger om befinner sig fortfarande på mitt ben. En lukt som inte gärna vill gå bort. Antar att svin ska lukta..