Found it!

I morse ringde klockan tidigt, det var mörkt ute och att kliva upp och sätta på sig kalla kläder då detta är en av de kallaste dagarna på länge var inte lockande. Jag väckte upp alla spårare och satte på kaffet. Gjorde 2 gevär redo och land cruisern startklar. Klar för att finna vår förlorade Wildebeest.
Marken där vi sköt den ligger en 30 minuter bort med bil. När vi anländer visade det sig att någon plockat av nyckeln till Campen, så vi kunde glömma att komma in. Började bra.. Sånt där man alltid ska ha i rutin att checka ( som att kolla om reservhjulen är bra, att hjulen sitter tight and so on.. men gör man det vare gång man sätter sig i bilen? Näää) tur markägaren kunde vara räddaren i nöden ( fick muta med att göra chocolate brownie till honom ) så vi slapp ta det med Mike hehe.
Vi hade inget blod att gå efter så vi radade upp oss på linje och gick som en skallgång. När vi kom till där vi sköt den bestämde vi oss för att följa spåren av den stora flocken och se om den vikit av. Kändes som att gå efter en nål i en höstack. Oftast brukar spåren vara lite bredare på ett skadeskjutet djur då de har problem med balansen men vi såg inget sådant. Inget och inget.
3 timmar senare och nackont från att konstant titta ned i backen ropar plötsligt vår super spårare Pa. Där, 3 kilometer från var vi sköt den, ligger vår wildebeest död med ett skott som mycket riktigt var i magen. Att dessa djur kan gå så långt med ett skott som det var utan att ge de minsta blodspår visar bara hur otroligt tuffa de är. Alla vae lättade förutom jag och Neels. Det var nämligen inte en ko vi skjutit utan en ung tjur. Fan. Lättade av att ha hittad honom men att vi båda gjort en sådan missbedömning är inte kul. Det är dock så här man lär sig.
Hjälpte staffen att få med sig ved för idag är det sitta framför brasan dag med varm choklad typ.

Ska putsa lite på min blaser.