Heejsan

Ett av mina absolut favorit djur här i Afrika är kudun, den näst största antilopen. Jag tycker de är så himla vackra. Att se de majestätiska djuret röra sig kungligt över savannen är en rysare. De är inte för intet de fått namnet the grey goast of Africa. Ögat kan missa dem på nära håll. Plötsligt står de bara där framför dig och i nästa ögonblick är de borta. Varje gång jag får uppdraget att klättra upp på en höjd för att spana kudu vet jag att jag inte kan föra kikaren på samma sätt som jag läser, jag måste gå från andra hållet, hoppa med ögonen för att få dem att skärpa sig till det yttersta. Det tar mig alltid minuter då jag inte ser dem men jag har lärt mig att bara fortsätta titta. Plötsligt ser jag en. Ser jag en ser jag alltid fler. Det kan vara upp till 30 kudus ögat plötsligt plockar upp. Tanken kommer alltid, verkligen alltid. Att om jag inte skärpt mig till det yttersta skulle jag gå där ifrån sägandes att det inte fanns någon kudu.

Våran Zeiss Eyes Leon himself kan ju såklart spotta kudus från kilometer utan kikare. En av hans specialitéer. Jag kan inte hjälpa att varje gång jag går med honom på spaning har jag en inre tävling, vem ser vad först. Jag har ju aldrig en chans men jag försöker åtminstone och kan bli riktigt förbannad när han ser något jag inte ser. De få tillfällen jag faktiskt sagt ” till vänster står 5 kudu kor och en tjur ” och jag ser att Leon inte sett dem men han liksom låtsas att han gjort de, vet jag att han är med på vad som händer och att jag fick 1 poäng.

Jag måste nog säga att jag är för antiloperna med spiralhorn – Kudu, Eland, Bushbuck, Nyala och sen har vi ju Bongo och alla de där. Tycker de har mer kunglighet med sig.

När jag har varit ute och spanat kudu har jag sett en speciell kudu tjur ett antal gånger. Han har endast 1 horn men är en monster kudu. Han visar sig ytterst sällan. Sist jag såg honom var vi ute på jakt efter kudu. Jag och Leon spottade honom och ja, Leon var så klart först med att säga- där är han! Mike och klienterna hoppade ur bilen för att få en närmare titt. Jag viskade till Leon att  den där kudun, den är min. Leon skrattade bara och berättade för Mike vad jag sagt. Jag ska gå på jakt efter honom så fort jag får möjlighet.

Varför kan jag inte bara nöja mig med att få se honom då och då. Varför måste jag gå med geväret och skjuta om jag får möjlighet. För det kommer jag.

Att jag som liten sparvel gåendes med Peter Vilidu helt ovetandes om vad jakt innebar för två år sedan nu befinner mig i Afrika och jobbar som apprentice professional hunter ( soon as the professional hunter myself! ) är fortfarande overkligt. När jag sköt min första råbock i skymningen efter 4 timmars walk and stalk på Tullgarns stora ängar som jag annars galopperat över så många gånger på min älskade Gatboy var början av något jag inte väntat mig. Skulle jag ta jobbet jag fått hos Andreas Helgstrand eller skulle jag åka till Afrika och släppa drömmen om att bli Sveriges nya dressyr stjärna.

Det är en sak att gå med när någon annan jagar och trycker på avtryckaren som dödar, men att jag skulle kunna göra det själv visste jag inte. Men det gjorde jag, mitt första vilt, det var mitt finger som tryckte på avtryckaren och råbocken låg för min kula. Jag var fast och biten av jakt och det tog mig över halva jorden. Mamma vet alltid när jag ringer hur glad jag är efter att ha varit ute i bushen, jagat i veckor. Då mår jag som bäst. Det tar mig så nära naturen. Och att åka till de lilla samhället och ge delar av köttet och att själv sitta vid elden på kvällen under stjärnorna och äta de vi jagat som är något av de godaste som finns är något som inte går att beskriva. Adrenalinet som pumpar innan man trycker på avtryckaren, det är mellan mig och djuret, inget annat. Jag hör ofta jägare säga att de skulle tycka de var lika fint att sitta på pass utan gevär och att de inte alls är för att skjuta de sitter där utan för att komma nära naturen ( visst är det helheten ) är bullshit och en dålig ursäkt enligt mig. Då kan de väl sitta där utan gevär då eller skåda fåglar istället. Stå för att du tycker om att skjuta djur. Och det här med att ” hur kan man ha hjärta till att skjuta en giraff ?!” Varför har giraffen mer rätt att leva än t.ex. en kudu ?

Jaja, jakt är ett känsligt ämne och kommer alltid vara men jag älskar jakt och jag älskar kött och jag älskar djur. Ajjemen!

Mitt första djur jag sköt här i Sydafrika var en kudu. En liten kudu på Imbasa med Peter och Evert. Det var otroligt häftigt och de var då jag kände att det är de här jag vill jobba med. Jag vill kunna det Evert , Mike och de andra kan. De är sjukt vad de läser av naturen och djuren. Lika impad varje gång. Jag vill ocksååå.

I morgon är Best of the West här som är ett jätte populärt jaktprogram i USA, de är här för att filma deras nya show! Ska bli svin kul att hänga med! De kom redan förra veckan så Mike och de andra åkte ner till Eastern Cape och startade de hela där. Jag fick stanna hemma och va maneger över att röja upp i alla bow blinds, stöd utfodra bufflarna som blivit lite tunna, sätta upp kameror och se över allt vilt and so on. Men i morgon ska jag med på jakten och de ser jag fram emot.

[slideshow]