On the go
Gårdagen var en låååång men lyckad dag då vi svängde inom De Aar på väg ned till Eastern Cape. Det som är så kul med Sydafrika är när man besöker andra farmer som verkligen ligger in the middle of nowhere men är absoluta guldställen. Man undrar hur i hela fridens namn folk kan ha hamnat så långt ut.
Min klienten hade en önskan och det var att göra sin så kallade grand slam med springbuck. Han har skjutit alla färger ( vit, svart, common ) förutom den copper springbucken som även är den svåraste att få tag i då den inte är vanlig alls och gjorde att vi hamnat på det stället vi hamnade på. förutom att vegitationen var sådär jätte öppet och nästan inga buskar alls att smyga runt var det även snor kallt. Då menar jag SNOR kallt. Jag skojar inte när jag säger att det till och med snöade. Mannen som ägde markerna var en springbuck fantast och sitter med världsrekord stora springbuckar. Vissa hade så stora horn att man trodde det var någon typ av Gazelle och ingen antilop.
Markägarn var en mycket trevlig herre som drivit med detta i hela hans liv. Han påminnde mig något otroligt mycket om ingen mindre än allas favorit Chappie som jag tog min professional hunter licens hos. Mycket kunning men väldigt speciell och vart med i leken länge. Ett sånt där original.
Han var inte hoppfull om att vi skulle lyckas skjuta springbucken och sa att de var otroligt vilda. Man fick sällan skottchans om man inte sköt från bilen. Men jaga från bil kan man glömma om man jagar med mig. Stopp och belägg dra i mitt skägg. Åker helldre hem utan en springbuck än att ha kört runt som en annan nisse.
Klienten går långsamt, väldigt långsamt. Så jag bad Neels droppa av oss någonstans i mitten på marken som jag inte alls kände för att sedan göra en plan. Mycket riktigt så sprang de massiva flockarna med springbuck alltid minst 800 meter framför oss.
Vi höll på i 4 timmar utan ett ända skott tillfälle tills jag såg en liten sten kulle där jag totalt chansade på att om vi låg platta där skulle det komma en flock för eller senare.
Jag var så kall att jag skakade och jag kunde se hur klienten tvivlade på min plan och höra hans tankar om varför han var tvungen att jaga med en dum blondin. Jag spejade intensivt i kikaren och plötsligt snappar jag upp något som såg ut som horn liggandes i gräset 600 meter bort. Kan säga att jag älskar min kikare. Jag säger åt klienten vad jag såg och vi väntade på den att resa sig. Ibland har man sådär tur. Springbucken reste sig och det var inget mindre än en copper springbuck male. Och vad gör den lilla rackaren, jo han börjar skutta rakt mot oss. När han kom inom range sa jag åt klienten att skjuta om han stod med bredsida till. Det gör han och det small. Ljudet som den 7mm kulan gjorde när den träffade springbucken var exakt det samma som när den sydafrikanska mannen sköt wildebeesten för långt bak. Gutshot. Men Peters ord klingar i mina öron, 7mm är en kula med död i. 6,5 och sådant fjant kan slänga sig i väggen. Sedan är ju springbuckar ganska små antiloper så han gick 20 meter och föll sedan. Kanske lite over kill att ha en 7mm men.
Där låg vår fina copper springbuck, otroligt vacker. Vi tog han till flårummet och flådde snabbt, tog en kopp kaffe med ägarn som var djupt imponerad. Sedan slängde vi oss på resande fot igen för vi skulle försöka vara framme innan det blev mörkt. Såklart fick jag en punk ( som vanlig, vad annars ? ) men vi hann till vår camp precis innan det blev kolsvart. Där stod maten serverad sedan slocknade jag.
[wpvideo 8IRfEPOR]